Symtom vid narkolepsi
Narkolepsi kännetecknas av flera symtom som har med sömn och vakenhet att göra. Det handlar om dagsömnighet med ofrivilligt insomnande, kataplexi, sömnparalys och hallucinationer. Men också oregelbunden sömn under natten.
Symtomen kan variera från lindriga symtom till svåra symtom som gör det omöjligt att leva som vanligt. Narkolepsi visar sig ofta i tonåren och för det mesta före 30 års ålder. Hos tio procent börjar sjukdomen före tio års ålder.
Dagsömnigheten gör det svårt att hålla sig vaken och kan innebära svårigheter i skola och arbetsliv men också risker vid vardagliga aktiviteter som bilkörning och matlagning. Sömnattacker kommer ofta vid stillsamma eller monotona aktiviteter och kan vara mycket besvärande, och ibland direkt farliga eftersom de kan leda till olyckor. En person som har en sömnattack får själv en minneslucka men kan se ut att fungera normalt (automatiskt beteende).
Karaktäristiskt för narkolepsi är också att känna sig tillfälligt utvilad efter mycket kort sömn, som bara varat i 10-15 minuter. Hos små barn kan ovanligt lång nattsömn eller fler sovstunder på dagen vara symtom på narkolepsi.
För både narkolepsi typ 1 och typ 2 är det vanligt med en mycket dålig sömnkvalitet med uppsplittrad nattsömn, där man sover mellan 1-3 timmar åt gången.
Brist på hormonet orexin – påverkar djupsömn
Narkolepsi typ 1 leder till brist på det sömnreglerande hormonet orexin. Det gör att nattsömnen blir störd, med många uppvaknande och minskad mängd djupsömn. Under djupsömnen bearbetas minnen vilket har stor betydelse för minne och inlärning. Minskad mängd djupsömn kan därför påverka koncentrationen och inlärningsförmågan hos personer med narkolepsi. Samtidigt blir de tröttare och sömnigare under dagen. Hos många kan det leda till nedstämdhet och svårigheter att orka med social samvaro, studier och arbete.
Under djupsömn produceras också många hormoner som är viktiga för kroppen. Påverkad hormonproduktion kan förändra ämnesomsättningen och leda till viktuppgång och tidig pubertet hos barn.
Snabbt in i drömsömn
Hos personer med narkolepsi kan REM-sömnen komma onormalt snabbt. REM-sömn, som ibland kallas drömsömn, är sömnperioder med snabba, periodiska ögonrörelser (rapid eye movement, REM). Under REM-sömnen är hjärnan aktiv, men de viljestyrda musklerna i kroppen är förlamade. Det finns narkolepsipatienter som tycker att hela natten i stort sett är en enda lång filmsekvens med märkliga drömmar.
Kataplexi
De flesta med narkolepsi (75 procent) har också kataplexi som är attacker då man plötsligt tappar kontrollen över sina muskler. Det kan innebära allt från att hakan faller ned och talet blir otydligt till en risk att falla ihop när knäna viker sig eller att hela kroppen förlamas. Det är vanligt att attackerna kommer i samband med glädje och skratt men de kan också utlösas när man blir stressad, överraskad, arg, ledsen eller sexuellt stimulerad.
Sömnparalys
Sömnparalys förekommer hos ungefär 25 procent av de som har narkolepsi. Vid sömnparalys känner man sig helt förlamad i några sekunder eller minuter. Man kan inte röra armar och ben, resa sig upp eller tala. Det inträffar när man är på väg att somna eller vakna och är väldigt skrämmande.
Hallucinationer
En del får också hallucinationer strax innan de somnar eller vaknar (hypnagoga respektive hypnopompa hallucinationer). Hallucinationerna är drömliknande hörsel-, syn- och känselintryck som upplevs som verkliga.
Andra sjukdomar med liknande symtom
Symtom som är typiska för narkolepsi kan förekomma vid andra sjukdomar som drabbar de delar av hjärnan som producerar orexin, till exempel tumörsjukdomar eller stroke. Det finns även ärftliga sjukdomar med symtom som liknar dem vid narkolepsi. Narkolepsi ska inte heller förväxlas med sömnapnésyndrom, som innebär att nattsömnen störs av snarkningar eller andra tillstånd.
Sakkunnig: Anne-Marie Landtblom, överläkare och professor i neurologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Dubbel kamp när paraidrottare drabbas av idrottsrelaterade skador och sjukdomar
Trots att idrottsrelaterade skador och sjukdomar är vanligt förekommande under Paralympics samt det faktum att all idrott innebär en risk för att drabbas av en idrottsrelaterad skada eller sjukdom är kunskapen om idrottsrelaterade skador och sjukdomar inom parasport begränsad, och det finns inga evi
Årets handledare i Region Jämtland Härjedalen
Anna-Karin Roos, överläkare på neurologimottagningen vid Östersunds sjukhus har utsetts till Årets handledare av SYLF, Sveriges yngre läkares förening, i Jämtland i samarbete med regionens forsknings-, utbildnings- och utvecklingsavdelning.
Debatt: Rädda den nya neurologi- och strokevården
Vi är djupt oroade för den framtida neurologi- och strokevården på Ryhov. "Döm om vår förvåning när vi nyligen fick besked om ett förestående beslut som innebär att den neurologiska verksamheten inte får flytta in i de nya lokaler, som håller på att byggas efter de behov personer med neurologiska sjukdomar har." Neuromedlemmarna Emma Åverling och Josefin Kowalsson i debattartikel på jp.se.