Mörka tankar
Mörka tankar har en förmåga att bli värre under natten. Istället för att förlamas av ångest kan man tända lampan, skriva ned vad man känner eller ringa till en vän eller till en hjälplinje.
Våra diagnosstödjare kan ge fint stöd och hoppfullhet när det gäller att leva med en kronisk neurologisk sjukdom. Det kan vara skönt att få en utomståendes synpunkter vid en svår livssituation med nya utmaningar och tips på nya lösningar.
Kan det vara en depression?
Självklart kan man känna ångest och oro på grund av sin diagnos. Ångesten kan yttra sig som hjärtklappning och tryck över bröstet eller sömnsvårigheter. Ibland uppstår även depressiva symtom särskilt om man fastnat i en kris.
En person som fått en depression känner sig ihållande nedstämd och ledsen under flera veckor. Han eller hon brukar heller inte ha något större intresse varken för omgivningen eller för andra människor. Men en depression kan också yttra sig genom att man till exempel inte orkar företa sig några normala aktiviteter eller att man känner skuld och skam. Det är heller inte ovanligt med bristande aptit och sömnsvårigheter.
Ibland syns en depression även på kroppsspråket som då blir mer livlöst. Om man känner sig deprimerad eller misstänker en depression är det viktigt att söka vård. Ibland kanske någon närstående reagerar och hjälper till att söka vård. Vid en depression kan antidepressiva läkemedel under en period vara nödvändigt och/eller samtalsstöd eller terapi i någon form kan hjälpa.
Dessutom kan man bli arg, både som patient och som anhörig, på orättvisan i att få en diagnos som är livslång. Vrede är en rimlig känsla för den som måste leva med en kronisk sjukdom som också försämras med tiden. Men det kan kännas svårt att hantera om man inte söker professionell hjälp. Ta hjälp av till exempel en kurator, psykolog eller sexolog för utmaningar med känslor eller relationer. Neurologmottagningen kan ha kurator eller psykolog.
Tveka inte - ta hjälp!
Om man känner att man mår väldigt dåligt och vill ha hjälp så fort som möjligt ska man ringa 112 eller söka hjälp via en psykiatrisk akutmottagning.
Hjälp finns även hos vårdcentral, ungdomsmottagning, barn - och ungdomspsykiatrin (BUP), kyrkan, skolhälsan, studenthälsan och nationella hjälplinjer.
Här nedan har vi listat några organisationer där man snabbt kan få prata med någon om man behöver dela det svåra i tillvaron med någon som inte har fokus på just neurologisk diagnos.