Att leva med epilepsi

- Jag har tyvärr inte helt blivit av med mina anfall efter operationen, så jag tar fortfarande medicin varje dag. Men det är mycket färre anfall nu än tidigare. Jag haft sju anfall sedan operationen och det är ändå positivt, konstaterar Matilda.

För ganska exakt ett år sedan genomgick Matilda en operation där de tog bort delar av hjärnan där irritationen fanns som orsakade hennes anfall. Matilda fick sin epilepsidiagnos när hon var 23 år. Under flera år hade hon regelbundet anfall dagligen under någon vecka varje månad.

- Mina anfall börjar ofta med att jag får en obehagskänsla som kommer väldigt plötsligt. Som att få en snöboll i ansiktet och så stelnar allt. Först blir jag stående och flaxar lite med underarmarna framför ansiktet några minuter men sedan går jag runt och det minns jag inte. Efteråt förstår jag att jag har gjort en massa saker i lägenheten när jag vaknar upp, förklarar Matilda.

Matilda prövade fyra olika läkemedel efter att hon fick sin diagnos och var så trött på att de inte fungerade tillräckligt bra. Så när hon fick ett erbjudande av sin läkare att genomgå en operation tvekade hon inte det minsta.

Trots sin epilepsi gör Matilda det hon brinner för, hon tränar och deltar gärna i olika lopp. Hon har just fått ett nytt jobb som hälsocoach på en träningsanläggning i Knivsta där hon bor. Det är precis det hon vill göra efter sin utbildning inom hälsopromotion och idrottsvetenskap.

- Jag ser fram emot att träffa nya människor och inspirera dem att träna och må bra. Hoppas såklart också att anfallen ska minska med tiden efter operationen.

Epilepsiteam kan ge stöd 

För många innebär epilepsi en livslång sjukdom som påverkar livets alla aspekter. Epilepsianfallens oförutsägbarhet kan vara en ständig källa till oro för patient och anhöriga. För barn med epilepsi är problem med inlärning, uppmärksamhet, motorik, psykisk ohälsa och nedsatt social förmåga vanligt förekommande.

Återkommande uppföljning för personer med epilepsi och kontinuitet i vårdkontakter ökar förutsättningarna för korrekt behandling och ger individen en ökad trygghet. Enbart medicinsk behandling är inte tillräckligt för alla personer med epilepsi. Ofta behövs ett multiprofessionellt omhändertagande genom samverkan i epilepsiteam.

Ett multiprofessionellt team har möjlighet att tillsammans identifiera patientens behov av vård, rehabilitering eller habilitering. Teamet kan därmed upprätta en person- och närståendecentrerad åtgärdsplan och se till att rätt åtgärder genomförs i rätt tid.

Ett epilepsiteam består av neurolog, epilepsisjuksköterska, neuropsykolog, psykolog, kurator, psykiater och arbetsterapeut – och för barn och ungdomar även logoped och fysioterapeut.

Samarbetet kan innebära punktinsatser eller återkommande kontakter och uppföljning över tid. Ett multiprofessionellt team kan bland annat erbjuda stödsamtal, psykiatrisk bedömning, kognitiv utredning, information och hjälp kring samhällsstöd, riskanalys, samtal och information till anhöriga och barn till personer med epilepsi. Det är patientens behov som avgör.

Barn som anhörig 

När en förälder blir allvarligt sjuk påverkas hela familjen. Det blir förändringar på flera sätt, psykiskt, ekonomiskt, socialt och existentiellt.

Barn märker att något inte är som det brukar vara i familjen. De försöker förstå vad som händer och om de inte får tydlig information kan fantasin ta över. De egna fantasierna är ofta värre än verkligheten. Genom att prata om det som sker i familjen blir barnen delaktiga och kan förstå varför det inte är som vanligt.
Att prata med barnen är därför viktigt, men kan ibland vara svårt. En del föräldrar vet inte vad de ska säga och är rädda att det som de berättar gör mer skada än nytta. En del barn ställer frågor om vad som händer, andra blir tysta och drar sig undan.

Det finns idag en särskild skyldighet för både vården och för kommuner att ta särskild hänsyn till barn som anhöriga, när en anhörig fått en svår neurologisk sjukdom och att erbjuda råd och stöd för dem. Kontakta ditt als-team eller din vårdcentral och fråga efter sådant stöd.

Begränsad energi 

Alla människor behöver prioritera sina vardagsaktiviteter. Men vid en neurologisk sjukdom som epilepsi, räcker energin inte till på samma sätt som tidigare. Behovet av prioriteringar och val av aktiviteter blir ännu tydligare.
Det kan vara bra att tänka igenom vilka aktiviteter som betyder mest för dig. Och för din familj. Går det att byta bort något? Hur utförs de olika aktiviteterna i vardagen? Kan du/ni ta hjälp?

Relationer 

I en parrelation behöver båda parter också tillgodose sina egna behov även om den ene har en neurologisk diagnos. I praktiken betyder det att den ena partnern inte kan styra hela livet tillsammans. Det gäller att kompromissa och att tillsammans komma fram till vilka fritidsaktiviteter man ska företa sig eller hur familjens vardagslogistik ska fungera.

I en relation där den ene har en funktionsnedsättning kan det ändå vara viktigt att tänka över hur man vill ha det och vilken plats diagnosen får ta. Många närstående vill hjälpa till, anpassa sig och förändra tillvaron så att det blir så bra som möjligt för närmast anhöriga. Det är naturligtvis gott tänkt, men det gäller att inte glömma bort sig själv på vägen. Det gäller både den som har en diagnos och den som är anhörig.

Lyssna och prata 

Det finns också en rad olika symtom som inte syns utåt och det kan vara svårt att förstå hur det är att uppleva dem. Som anhörig är det viktigt att stödja genom att lyssna och faktiskt visa att man vill veta hur symtomen upplevs. Ge en extra lång kram när orden inte räcker till och försök att vara lyhörd för nyanser även om det kan vara svårt.

Sjukdomen kan också påverka den egna kroppsuppfattningen och lusten och intresse för sex och närhet kanske minskar eller försvinner under en period. Men det kan också handla om rent kroppsliga symptom som minskad erektionsförmåga eller förmåga att få orgasm.

Ett förhållande kan stärkas om man kan prata med varandra, hitta gemensamma prioriteringar i livet och fokusera på "rätt saker". En del personer vittnar om att de kommit varandra närmare genom att de har klarat svårigheter tillsammans.

Känslor 

Skuldkänslor kan drabba både den som har epilepsi och dennes anhörige. Den som har diagnosen anklagar sig själv för att ha "ställt till problem" för sin omgivning genom att inte "vara frisk" längre. Den anhörige kan känna en irrationell skuld över att inte kunna ställa saker tillrätta och rädda den som man håller kär.

Skuldkänslorna är inte lätta att bära, men ännu svårare att tala om. Både patienter och anhöriga brukar dock känna en lättnad när de får diskutera skuldproblematiken med exempelvis en sexolog eller en psykolog och ta tag i det som går att göra någonting åt.

Dessutom kan man bli arg, både som patient och som anhörig, på orättvisan i att få en svår diagnos. Vrede är en rimlig känsla för den som måste leva med als, men kan kännas svår att hantera om man inte söker professionell hjälp. Ta hjälp av till exempel en kurator, psykolog eller sexolog för utmaningar med känslor eller relationer.


Arbete 

När det gäller arbetsförmågan påverkas den förr eller senare, beroende på vilket slags arbete det handlar om och vilka begränsningar som uppstår när. Arbetsförmågan beror även på hur flexibel situationen är på arbetsplatsen och om praktiska lösningar kan underlätta jobbsituationen.

I allmänhet blir sådant som ergonomi extra viktigt vid en neurologisk diagnos. Ljus, ljud, hur man sitter och står; variation i arbetsställningar och möjlighet till mikropauser är också viktigt. Det brukar också finnas tekniska möjligheter som till exempel anpassning av bildskärmen.

Är det ordinarie arbetet svårt att genomföra i samma grad som tidigare kan det vara idé att fundera över vad som är kärnan i svårigheterna och diskutera med närmaste chefen hur problemen skulle kunna lösas. För att få råd kan en exempelvis en arbetsterapeut, företagshälsovården eller en facklig representant vara lämpliga samarbetspartners.

Deltidssjukskrivning 

l Sverige finns en möjlighet att bli deltidssjukskriven till exempel 25, 50 eller 75% under en begränsad period. Detta under förutsättning att arbetsförmågan är delvis nedsatt på grund av sjukdom.

Det kan vara mycket svårt att på förhand veta exakt hur länge arbetsförmågan är nedsatt hur mycket. Därför krävs en planerad uppföljande kontakt med sjukvården för att få sjukskrivningsperioden förlängd. Det är alltså mycket vanligt att arbetsförmågan utvärderas löpande.

Det är läkaren som bedömer arbetsförmågan och skriver ett sjukintyg till Försäkringskassan. Där bedömer sedan en handläggare ärendet. En annan vanlig orsak till att man behöver vara borta från arbetet tillfälligt är att man deltar i rehabilitering dagtid under en viss period. Ett tips är att kontakta en kurator eller arbetsterapeut för diskussion, råd och stöd.

Vad kan jag göra själv? 

Många som lever med epilepsi upplever att anfall kommer lättare i vissa situationer. Oftast är det här mycket individuellt, men sömnbrist är något som många är känsliga för. Några får anfall vid stress och andra när de slappnar av efter att ha stressat. Det är en spridd uppfattning att blinkande ljus, som till exempel brukar finnas på diskotek, kan framkalla anfall. Men det stämmer bara för en liten del av alla med epilepsi.

Om du ofta får anfall kan du bli hjälpt av att skriva ner i vilka situationer anfallen kommer. Med anteckningarna som underlag kan du tillsammans med din läkare se om det finns något mönster. Om vissa situationer är kopplade till ökad risk för anfall kan det vara klokt att försöka undvika dessa, till exempel sömnbrist.
En kartläggning av sjukdomen kan innebära att du förbättrar din anfallskontroll. Det är oftast bra att informera sina närstående och arbetskamrater om risker som är kopplade till sjukdomen.

Om du har några funderingar kring vad som kan utlösa dina anfall kan du ta upp dem med din läkare och sjuksköterska, inte minst för att undvika missförstånd. Det är viktigt att du inte undviker att göra saker du tycker är roliga om det inte finns tungt vägande skäl. Det finns en risk för omotiverad begränsning och isolering till följd av epilepsi.

Stöd från samhället 

Många som får en neurologisk diagnos kommer på ett eller annat sätt i kontakt med samhällets olika stödinsatser för personer med funktionsnedsättning. Ofta kan det vara svårt att veta dels vad man har rätt till, samt på vilket sätt och av vem detta stöd ska ges. En kurator i ditt team eller på vårdcentralen kan vara en lämplig person för detta.

Stöd från Neuro 

Neuro kan hjälpa till med rådgivning och ibland också med överklagningar inom vissa samhällsstöd som assistans, bostadsanpassning, färdtjänst med mera. Läs mer under vårt arbete

Vi kan också förmedla kontakter med andra som lever med epilepsi, via vårt diagnosstöd. Läs mer

Källor: 1177.se
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid epilepsi, remissversionen
Kristina Gottberg universitetslektor, Med Dr. leg sjuksköterska, Karolinska Institutet

 

 

 

 

Innehållsansvarig: Ingela Wettergrund

Någon att prata med

Våra diagnosstödjare vet hur det är att leva med neurologisk diagnos.

Ring eller mejla

Gå med i Neuro

För bara 30 kronor i månaden får du tillgång till diagnosstöd, nätverk och juridisk rådgivning.

Jag vill gå med idag!
 

Relaterade nyheter

2019-08-14

Grönt ljus för cannabis-läkemedel även i Europa

Det cannabisbaserade läkemedlet Epidyolex mot två ovanliga former av epilepsi (Lennox-Gastauts syndrom och Dravets syndrom) blir sannolikt godkänt i EU, enligt Läkemedelsvärlden. Läkemedlet riktar sig till barn med mycket svår epilepsi och kan finnas i Sverige redan i höst, uppger Läkemedelsverket.

Läs mer
2019-07-25

Gustave Flauberts epilepsi – en familjehemlighet

Epilepsi var en gåtfull sjukdom i slutet på 1800-talet. Få kände till att den franske författaren Gustave Flaubert led av den – hans epilepsi var något av en familjehemlighet som ömsom sporrade, ömsom hämmade hans kreativitet.

Läs mer
2019-07-25

Personer med neurologiska diagnoser blir tagna för att vara fulla

Sveriges radio har gått igenom anmälningar till diskrimeringsombudsmannen, do. Neuros ordförande Lise Lidbäck kommenterar i inslaget.

Läs mer
2019-07-12

Epilepsikirurgi - ju tidigare desto bättre visar övergripande studie

Den som har svårbehandlad epilepsi och får kirurgi tidigt har större chans att bli fri från anfall. Det visar en studie från Sahlgrenska akademin och SBU, där de analyserat resultat från en rad tidigare studier. Slutsatsen blir att personer med svårbehandlad epilepsi bör få tillgång till epilepsikir

Läs mer
2019-05-29

Gen­forsk­ning hjäl­per epi­lep­ti­ker – och de­ras fa­mil­jer

Den tekniska utvecklingen driver behandlingen av sjukdomar, som epilepsi, framåt och inspirerar professor Anna-Elina Lehesjoki. 29 maj kan du se hennes installationsföreläsning via videolänk. Följ länken i artikeln.

Läs mer
2019-05-15

Neurorapporten -19: En tredjedel får vänta över ett år på rätt diagnos

Neurorapporten visar på en ökning bland Neuros medlemmar när det gäller väntan mer än ett år från läkarbesök till korrekt diagnos. Från en fjärdedel (25 %) år 2014 till nästan en tredjedel (30%) år 2019. Se videoklippet från lanseringen av Neurorapporten under Neurologiveckan!

Läs mer
2019-04-18

Sahlgrenska startar centrum för högspecialiserad epilepsivård

Sahlgrenska Universitetssjukhuset är redan idag landets största vårdgivare för avancerad epilepsisjukvård i Sverige. Nu har sjukhuset beslutat att starta ett centrum för högspecialiserad epilepsivård.

Läs mer
2019-04-01

Miljoner i anslag för bioelektronisk forskning

Magnus Berggren, forskningsledare för Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet, har fått det Europeiska forskningsrådets Advanced Grant, ett bidrag på cirka 3 miljoner euro (31 miljoner kronor).

Läs mer
2019-03-27

Månen och medicinen

Månen har fascinerat människan i alla tider. Myter, drömmar, vidskepelser är kopplade till månens olika faser, som även tillskrivs förmågan att påverka medicinska tillstånd.

Läs mer
2019-03-25

Sveriges första smärthund

På Hundhjälpen i Uppland utanför Storvreta utbildas assistanshundar för personer med exempelvis epilepsi, diabetes och neuropsykiatriska diagnoser. Nu blir de först i landet med att utbilda en smärthund.

Läs mer