Vättern runt på tre dagar - det var svårt att se skogen för alla träden

Vi startade från parkeringsplatsen utanför nya kontoret på Gruvgatan och Sven-Erik rattade bussen österut. Vi passerade Västergötlands högsta topp Galtåsen 361 m ö h och kom så småningom fram till Äppladalen norr om Husqvarna.

Dalen omtalas ofta som ­Sveriges Toscana. Där finns det fantastiska äppelodlingar. Vi besökte Rudenstams där familjen odlat äpplen i flera generationer. Idag odlar man 15 sorter på 25 ha, allt plockas varsamt för hand och i butiken kan man köpa av deras äpplen men även must, geléer, godis mm gjorda på deras äpplen. Efter en rejäl smörgåsfika fortsatte vi mot Omberg på Vätterns östra strand.

Vi stannade som hastigast till ovanför Ellen Keys fantastiska hus ”Strand”. som inretts i vackra färger och med funktionella rum och inredning. Ett bygge som hon finansierade med intäkter från bl a boken ”Barnets århundrade” som översattes till 13 språk. Hon var kvinnosakskämpe och visionär. 72 år gammal fick hon rösta för första gången 1921. Tyvärr är inte huset tillgängligt för alla så vi fick nöja oss med att se det på håll. Vi körde vidare över det mytomspunna Omberg som ägs av staten. Berget har och har haft många smeknamn; Det heliga berget, Festernas berg, Drottning Ommas rike, Blommornas berg, Ångornas berg med fler namn. Ommas fornborg från folkvandringstiden år 400-500 finns kvar och vi passerade den där den ligger mellan vägen och ett stup ner i Vättern.

Längst med Sjövägen norrut kunde vi se bokskogar och skogar med lärkträd (barrträd som fäller sina barr på vintern). Vi passerade Pers sten, en jättelik rund sten som enligt sägnen ska ha kastats ända från Tiveden av jätten Per som hoppades träffa en kyrka nära Omberg för att få tyst på klockringningen. Stenen ligger alldeles vid vägkanten och är cirka 6 meter i diameter.

I Vadstena åt vi en mycket fin lunch i Klosterhotellets vackra matsal. Salen har tidigare varit sovsal för munkarna. Sedan blev det promenad på den mysiga gågatan där affärerna trots att de ligger i gamla hus nästan alla saknade tröskel in. Här fanns butiker av alla slag. Dock såg vi inga av de moderna kedjorna som H&M och KappAhl. Några av oss kikade in i butiken med knyppelspetsar, ett hantverk som Vadstena är vida berömt för.

Vi gjorde ett snabbt stopp utanför renässansslottet i Vadstena, som började byggas 1545 som försvarsverk, men som redan efter bara några år av Gustav Vasa byggdes om till residens för hans yngste son Magnus. Vi fortsatte norrut, rundade Vätterns norra strand och fortsatte ner på västra sidan ner till Karlsborg och vårt hotell. På kvällen serverades en enklare kvällsmåltid.

Efter en god frukost startade vi lördagen med ett besök på Karlsborgs Fästningsmuseum. Den duktige guiden fängslade oss alla när han berättade om soldaternas liv från tiden då borgarna användes ända fram till det moderna försvar vi har idag.

Garnisonskyrkan, som ligger på andra våningen, var ursprungligen tänkt att användas som plenisal av riksdag och regering i händelse av krig. Den stora kyrkan rymmer 700 personer och i taket hänger en enormt stor ljuskrona, den består av 276 bajonetter, som inte längre behövdes för att försvara vårt land. Kronan är tillverkad på fästningen och kedjorna som hänger rund bajonetterna ska minna om de fångar som fått avtjäna sina straff på fästningen.

Olshammars Herrgård blev platsen för vår lunch. Här serverades en alldeles utsökt buffé där alla kunde få något de tyckte om. Personalens trevliga bemötande kommer vi nog alla att minnas. Författaren, poeten och nobelpristagaren Verner von Heidenstam föddes här 1659 i det fina huset som hans morfar byggt.

Heidenstam själv lät 1925 bygga det kanske mer kända Övralid på andra sidan Vättern och där han dog 1940 och ligger begraven. Hans självbiografi ”När kastanjerna blommade” handlar om minnen från hans älskade Olshammar. I Vallfart och vandringsår 1888 skrev han:

Jag längtar hem sen åtta år,
i själva sömnen jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar vart jag går
- men ej till människor! Jag längtar marken
jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Alldeles bredvid Olshammars Herrgård ligger Birgittakyrkan döpt efter den Heliga Birgitta som också ska ha bott här på gården som hennes make hade köpt på 1300-talet. En sten bakom kyrkan sägs ha använts av Birgitta när hon skulle stiga upp på sin häst. Kyrkan är dock av senare datum, den färdigställdes 1620. Den timrade kyrkan är unik bland annat för att den fått behålla sin altarpredikstol. Erik Hand, barnbarn till Erik XIV, var den som lät bygga kyrkan. Han var befälhavare i Polen i Gustav II Adolfs armé och han förde med sig glasmålningar hem, som var tillverkade i Riga 1624. Glasmålningarna som hänger i kyrkans fönster avbildar vapensköldar från dem som var med Erik Hand under 30-åriga kriget. Inredningen är helt oförändrad sedan ombyggnationen 1785.

Efter besöket på Olshammar tog vi en omväg över Tivedens djupa skogar. Vi åkte fram till Fagertärn som är berömt för sina vackra röda näckrosor. De blommar först senare på sommaren så vi fick nöja oss med att se tjärnen utan blommor.

På slingrande vägar fortsatte vi så igenom Tivedens Nationalpark. Vi passerade Vargklämman, den stora grottan som skapats av klippblock och som lär ha åtta ingångar . Vi körde genom smala bergspass där man förstod att rövarna hade haft fina tillfällen att råna de förbipasserande. När vi kom tillbaka till Karlsborg sken solen och vi bjöds på glass vid stranden av Göta Kanal som i år firar 200 år, härligt!
På söndagen var det sen frukost och utcheckning. På väg söderut reste vi genom den vackra trästaden Hjo.

På utfarten kunde vi se den bänk som byggts längst med strandpromenaden och som med sina 260 meter är Sveriges längsta.

Bisonoxfarmen i Gate blev en häftig upplevelse. Där fick vi åka med ut på fälten i vagnar som drogs av en traktor. Sakta närmade vi oss bisonoxarna som låg så fredligt och idisslade men som blev ruskigt stora när de kom nära för att smaka på de bladruskor vi hade fått med oss för att mata dem med. Vi fick inte klappa dem men ett prov på deras ull skickades runt och den kändes ganska sträv och lämpar sig nog inte till strumpgarn. Till lunch serverades goda hamburgare på bisonoxkött.

Nu började ett kraftigt regn, tack och lov att det inte kom tidigare. Vi fick köra genom granskogen ner till Boråstorpet där vi fick en snabbfika i den fina lilla hantverksstugan nära väg 40 och som för några år sedan blev vald till en av Sveriges vackraste rastplatser.

Åter till Gruvgatan och regnet upphörde lagom tills vi skulle packa ur bussen.

Stort tack till alla som var med och gjorde resan till ett fint sommarminne!

Gunilla Hållander-Andersson