Kronisk smärta – ett av de stora hälsoproblemen

Långvarig smärta drabbar stora patientgrupper och kostar mycket i både mänskligt lidande och vårdresurser.

Det är lätt att glömma att smärta i grunden är en värdefull signal som varnar för att något är fel. Att känna smärta vid rätt tillfälle är kroppens eget varningssystem som signalerar när det finns risk att kroppen skadas, om man exempelvis råkar ta på något som är hett eller trampar snett.  

Men ibland kan smärtsystemet förstärka smärta som pågått en längre tid. Det som började som en varningssignal har blivit som ett brandlarm som hakat upp sig. Smärta kan faktiskt även uppstå utan att kroppens vävnader är stimulerade eller skadade.

Olika delar av hjärnan hanterar upplevelsen

Smärtan består av olika komponenter som hanteras i helt olika delar av hjärnan innan de sätts ihop till något vi upplever som en enhet.

• Den sensoriska smärtupplevelsen - att det gör ont - bearbetas i en del av hjärnan.
• En annan del av hjärnan bidrar med smärtans lokalisation - var det gör ont.
• Slutligen finns även en emotionell komponent - den obehagliga delen.

Genom att delarna kombineras på olika sätt uppstår olika former av smärta.

I studier har forskare börjat skilja mellan den långvariga plågsamma smärta och mer kortvarig smärta. De visar att hjärnaktiviteten vid långvarig smärta är koncentrerad till delar av hjärnan som hanterar kognitiva funktioner och känslor, knappt alls till de delar som är inblandade i kortvarig smärtperception.

Nervskador känns ofta på en annan plats i kroppen än där skadan är lokaliserad. Det beror på att hjärnan alltid förmedlar smärtan till receptorer i nervändarna - trots att skadan kan sitta någonstans längs en nervbana eller i hjärnan.

Det finns idag nya tekniker för att studera smärta. Med så kallad single cell-sekvensering, kan man registrera samtliga gener som är aktiva i enskilda celler vid en viss tidpunkt. Vilket gör det möjligt att studera exakt vilka celler som är aktiva under olika delar av smärtreaktionen och vid olika slags smärttillstånd.

Behandling av kronisk smärta

De senaste åren har det börjat komma läkemedel för just långvarig smärta, men för de flesta patienter är de ännu otillräckliga. Det finns inga riktigt bra läkemedel mot neuropatisk smärta, men mediciner som har utvecklats mot depression och epilepsi kan hjälpa. Effekten av antidepressiva läkemedel på smärta har inget att göra med stämningslägesförhöjning, utan forskarna tror att medicinen direkt gynnar centrala nervsystemets smärthämmande signaler.

En annan behandlingsmetod är ryggmärgsstimulering, där man med elektrisk ström stimulerar kroppens egna smärthämmande nervbanor.

Behandling av smärta påverkas av patientens förväntningar och tilltro till behandlingen, och att detta påverkas av läkarens bemötande och sätt att kommunicera kring behandlingen. Kunskapen om förväntningarnas roll talar mycket för KBT-liknande behandlingar vid smärta.

Forskningen har visat att våra tankar spelar en viktig roll inte bara för hur vi hanterar smärtan, utan även för hur ont det faktiskt gör. Den så kallade placeboeffekten är kraftfull när det gäller smärta. Redan på 1970-talet visade forskare att placeboeffekten är beroende av ett specifikt smärthämmande system i kroppen, det så kallade opioidsystemet. När vi föreställer oss att bli befriade från smärta utsöndras opioider i kroppen med resultatet att smärtsignaleringen till hjärnan faktiskt minskar.

SBU (statens beredning för medicinsk och social utvärdering) har i december 2021 publicerat en rapport där de analyserat behandlingar vid långvarig smärta. Syftet var att ge en bild av kunskapsläget om hälsoeffekter av multimodala och interdisciplinära behandlingar för rehabilitering av personer med långvarig smärta, och att undersöka dem ur ett hälsoekonomiskt perspektiv.