Behandling av neuromuskulära sjukdomar (NMD)

Om neurologen får klarhet i den utlösande orsaken vid autoimmun, inflammatorisk muskelsjukdom, kan detta ofta behandlas med exempelvis kortison eller andra läkemedel som minskar den inflammatoriska aktiviteten. Om det är något ämne som saknas, kan man tillföra det till patienten och därmed minska symtomen.

Sjukdomar som också går att behandla är myastenia gravis (MG) och polymyosit/dermatomyosit. Med en kombination av thymusoperation och medicinering kan myastenia gravis botas helt i en tredjedel av fallen. Övriga fall måste fortsätta med medicinen, men kan då i allmänhet bli besvärsfria. Vid polymyosit och dermatomyosit kan behandling med kortisonliknande preparat ge en avsevärd förbättring och hjälpa kroppen till självläkning.

Vid amyotrofisk lateral skleros (ALS) finns sedan länge ett bromsande läkemedel. Men eftersom ALS numer anses vara en hel grupp sjukdomar antas diagnosen också kunna ha delvis olika orsaker. Därmed är effekten av detta läkemedel också lite olika.

Ärftliga sjukdomar

Beträffande ärftliga sjukdomar, saknas för de flesta diagnoser botande behandling eller behandling som bromsar utvecklingen. Under år 2017 kom dock ett nytt läkemedel för patienter under 18 år med spinal muskelatrofi, SMA typ 1 och 2. Det kan bromsa sjukdomsutvecklingen och erbjuds under vissa förutsättningar och strikt kontroll som ett effektivt läkemedel. Hur effekten är på lång sikt är för tidigt att säga.

Ytterligare ett läkemedel finns idag också för patienter med den ärftliga polyneuropatin transtyretinamyloidos med polyneuropati (TTR-FAP) även kallad Skelleftesjukan. Detta läkemedel verkar ge god bromsande effekt om behandling sätts in i tidigt skede av sjukdomsförloppet.

Symptomlindrande behandlingar

Vid övriga neuromuskulära sjukdomar finns det inga bromsande eller botande mediciner att ge, utan man får inrikta sig på att lindra symtomen och deras skadeverkningar på livsföringen. Mycket kan dock göras för att underlätta livet och höja livskvalitén.

Det mest påtagliga symtomet vid neuromuskulär sjukdom är givetvis svaghet i musklerna, som kan variera från lätt nedsatt kraft till total förlamning. Den viktigaste behandlingsformen blir därför anpassad fysioterapi (sjukgymnastik), som stärker och bevarar den kraft som finns kvar, så länge som möjligt.

Även den friska muskulaturen, och i synnerhet hjärta och lungor behöver tränas så att deras funktion förbättras och underhålls så den som lever med diagnosen får en god allmän kondition. Om förut oskadda muskler så småningom också drabbas av sjukdomen blir skadan mindre och musklerna kan fortsätta att fungera tillfredsställande längre om de är vältränade i förväg.

Ork och muskelkraft ska räcka över hela dagen, vilket kan vara svårt om musklerna är försvagade. Då är det viktigt att inte trötta ut sig på vardagsaktiviteter och "onödiga transporter", utan att för dessa använda adekvata hjälpmedel och på så sätt spara kraft och energi. Detta för att orka med roliga aktiviteter, som till exempel att vara ute med barnen eller gå ut med hunden.
Även andra yrkeskategorier som arbetsterapeuter, psykologer och kuratorer kan därför ge god hjälp tillsammans med läkare och övrig vårdpersonal, men den viktigaste rollen spelar kanske ändå de anhöriga.

Man kan exempelvis behöva en sporre för att komma igång och även få hjälp att prova ut och skaffa rörelsehjälpmedel. Det kan handla om gångstavar, rullator, skenor för fötterna, elrullstol, eller anpassning av bostad och arbetsplats beroende på vilken funktionsnedsättning man har.

Sjukgymnastik vid muskelsvaghet

Fysioterapeut och patient bör planera träningen tillsammans och sammanfatta planerna i en rehabiliteringsplan. Sätt målen realistiskt, varken för högt eller för lågt, och koncentrera dig på sådana funktioner som du har störst glädje av att förbättra eller bevara.

Ämnesomsättningen hos muskelcellerna påverkas av träning och annan aktivitet. Träningen bör läggas upp bland annat med hänsyn till vilken typ av muskelceller som främst behöver tränas och utifrån aktuell diagnos. Genom envis träning kan man exempelvis "omskola" centrala nervsystemet att sända impulser till friska motoriska enheter i stället för till skadade. Det förbättrar muskelfunktionen utan att öka belastningen på skadade muskler,

Kan skadade muskler försvagas genom att träning?
Svaga muskler ska absolut tränas, men det är viktigt att undvika alltför ansträngande övningar. De försvagade musklerna är ofta mindre uthålliga än friska muskler och de bör inte pressas till överansträngning, framför allt inte genom statisk (isometrisk) träning med hög belastning. Man ska träna de muskelceller och motoriska enheter i försvagade muskler som ännu är friska, så att de fungerar så bra som möjligt. Aktivitet i en muskel förbättrar blodcirkulationen och ökar näringstillförseln.

Kontrakturbehandling

Varje muskel har en normal längd, som när muskeln är i vila. Det kallas för muskelns "habituella (vanemässiga) jämviktslängd". Denna jämviktslängd kan förändras genom yttre faktorer. Om den förkortas kan en kontraktur uppstå, som medför att det blir svårt eller omöjligt att sträcka ut en led så mycket som det egentligen borde gå. Risken för kontrakturer är särskilt stor för försvagade muskler. Den som exempelvis sitter mycket i rullstol kan få kontrakturer i höfter och knän, som gör att benen inte går att räta ut ordentligt. Med rätt fysioterapi kan detta behandlas.

Det är inte alla kontrakturer som bör tränas bort. Ibland har personer med försvagade muskler lätta kontrakturer i knän eller höfter som motverkar översträckning i lederna och hjälper balansen. Att träna bort sådana kontrakturer kan göra mer skada än nytta

Spetsfot uppkommer när fotens egen tyngd gör att den hänger framåt-nedåt och underbensmusklerna inte orkar hålla den uppe. Jämviktslängden hos musklerna på baksidan av vaden kan då förkortas. Vid muskelsjukdomar kan också jämvikten mellan böj- och sträckmuskler i en led rubbas. Även detta kan hanteras med fysioterapi och ibland hjälpmedel.

Andningsvård

I beskrivningar av muskelsjukdomar sägs det ofta att andningen är det sista som angrips. Det är sant såtillvida att symtomen på nedsatt andningsfunktion uppträder sent. Det beror dock inte på att andningen är opåverkad, utan på att vi alla har så stor reservkapacitet när det gäller andning att det dröjer länge innan besvären märks. Emellertid kan man mäta det som kallas blodgaser och på så sätt se om andningen fungerar bra.

Det är alltså viktigt att börja med andningsträning innan några problem har uppstått. Det är svårare att få tillbaka en förmåga som har avtagit än att vidmakthålla det man fortfarande kan. Väntar man för länge kan den sjuke börja bli andfådd redan vid små ansträngningar och få svårt att hosta upp slem.

Att få tillräckligt med syre är nödvändigt för att kunna leva ett bra liv. Många fall av ständig, oförklarlig trötthet, huvudvärk, illamående, sömnsvårigheter och liknande besvär hos personer med muskelsjukdomar, beror i själva verket på smygande nedsättning av andningsförmågan. Det är viktigt att den som har sådana symtom får behandling i tid. I annat fall kan besvären plötsligt förvärras drastiskt, som i samband med förkylning.

Stillasittande i rullstol gör också att andningskapaciteten avtar, och de förändringar i ryggrad och bröstkorg som ofta följer av försvagade muskler kan göra att lungorna får minskat utrymme. Normalt åldrande medför minskad elasticitet i lungor och bröstkorg. För den som redan har nedsatt muskelkapacitet på grund av sjukdom, kan det få allvarligare konsekvenser än för en frisk åldring.

Det finns idag också olika andningshjälpmedel som kan underlätta andningen, dels enbart under natten, men också dygnet runt ifall det skulle vara önskvärt och medicinskt möjligt.

Smärtor

Smärtor är ofta en bieffekt vid muskelsvaghet. Ofta beror det på förändrad belastning på fötter, knän och höfter. Då är det viktigt att få hjälp att korrigera sin gång så att skelettet och kroppen belastas på rätt sätt. En sjukgymnast kan ge nyttiga tips kring gång- och balansteknik, samt ibland tillsammans med en arbetsterapeut hjälpa till att prova ut olika hjälpmedel.

Vid behov finns också smärtlindrande läkemedel, eller läkemedel mot muskelkramper. Vissa personer, speciellt personer som lever med polyneuropatier, kan ha brännande smärtor i fötter och underben som gör att de har svårt att somna. Där kan vissa läkemedel minska smärtan och möjliggöra en god nattsömn.

Rehabilitering

Som vi beskrivit ovan kan en hel del göras för att lindra olika symtom. Många olika yrkeskategorier är verksamma inom vården och kan bidra till symtomlindring, en bra omvårdnad och rehabilitering, för att kunna bevara funktioner så länge som möjligt.

Neuro-team och eller rehabiliterings-team i olika former finns vid flera sjukhus och mottagningar. Fråga din läkare eller på din neurologiklinik hur du kan få kontakt med dem. Teamet består av sjukvårdspersonal med olika yrkesutbildningar, som samarbetar för att kunna ge bästa möjliga stöd och hjälp. Förutom läkaren kan här exempelvis ingå sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped, kurator och dietist. De har stora kunskaper om olika neurologiska sjukdomar och om de funktionsnedsättningar som dessa orsakar.

Men kom ihåg att varje individ är unik och att symtom och behov kan variera. Beskriv dina svårigheter, fråga efter lösningar och ge gärna egna förslag och idéer till teamet.