Louise Hoffsten: Alltid rätt att gå med i Neuro
Artisten och Neuroambassadören Louise Hoffsten har nyligen föreläst för Neuro i norra Bohuslän. När hon fick sin MS-diagnos i mitten av 1990-talet trodde hon att allt var kört. Men med forskningens hjälp har bromsmediciner tagits fram.
Även om det bitvis har varit tufft är Louise Hoffsten ett vittne om att det går att leva med MS.
En näve grus
Berätta om vad du har gjort med Neuro i norra Bohuslän!
- Jag har pratat utifrån en bok jag skrivit och som heter En näve grus. Den handlar om mina erfarenheter av att leva med en neurologisk sjukdom.
Du har länge varit öppen med att du har MS, vad har öppenheten betytt för dig?
- När jag fick min diagnos var jag tveksam till att berätta om den. Men i och med att jag är en officiell person skulle det komma fram för eller senare och det har lett till många bra kontakter. Jag har också lärt mig mycket längs vägen genom att jag vänt något dåligt till något bra.
Glad att det finns olika bromsmediciner
Hur mår du i dag?
- Bromsmedicinerna fungerar inte just nu så jag ska byta till nya. Nästa kapitel vet jag inget om men jag är glad att det finns olika bromsmediciner.
Vad har du fått för reaktioner med din öppenhet?
- Det har varit en ingång till att prata med människor och få kontakter. Till exempel kom jag i kontakt med den ryggmärgsskadade läkaren Claes Hultling. Han har bland annat tipsat mig om att söka kontakt med rehab Stockholm. Där har jag fått mycket stöd och hjälp. Det har varit som en skola där jag fått lära mig att leva med min kroniska sjukdom.
Vad vill du säga till någon som nyss fått sin diagnos?
- Jag är väldigt försiktig med att ge goda råd men det är alltid rätt att gå med i Neuro, ett förbund som jobbar för dig.
Vad mer har du lärt dig sedan du fick din diagnos?
- Jag har lärt mig att säga ja till hjälpmedel. Jag har en käpp när jag reser och en elrullstol. Inom kort ska jag börja på rullstolsskola och köra manuell rullstol eftersom jag vill känna mig fri.
Är det något annat du vill lyfta?
- Jag har levt med MS sedan jag var 30 år och jag har gått igenom olika stadier. Men jag har kunnat fortsätta leva och verka. Det har gått upp och ned men det går att leva med MS.