Ny svensk studie: EBV-antikroppar kan ha betydelse för MS-förloppet

Epstein–Barr-virus, EBV, har under senare år fått en allt större roll i forskningen om multipel skleros, MS. EBV är ett mycket vanligt virus. De flesta vuxna har haft infektionen, ofta utan tydliga symtom. I vissa fall kan EBV orsaka körtelfeber.

Forskningen visar sedan tidigare att EBV har en stark koppling till risken att utveckla MS. Däremot är det fortfarande oklart vilken betydelse viruset och immunförsvarets reaktioner mot det har för sjukdomens utveckling efter att en person har fått diagnosen.

I en ny svensk studie har forskare undersökt om nivåer av antikroppar mot EBV kan kopplas till risken för att funktionsnedsättningen ökar över tid hos personer med MS. 

Om studien

Studien omfattade 5 706 personer med MS från två stora svenska befolkningsbaserade studier. Deltagarna följdes över tid genom Svenska MS-registret.

Forskarna analyserade blodprov för att mäta antikroppar mot ett protein från EBV som kallas EBNA1. Antikroppar är ämnen som immunförsvaret bildar som en del av kroppens försvar mot infektioner.

Därefter undersökte forskarna om antikroppsnivåerna hade samband med försämrad funktionsförmåga. Funktionsnedsättningen bedömdes med EDSS, en skala som används inom MS-vården för att följa hur sjukdomen påverkar exempelvis gångförmåga, balans, syn och andra funktioner.

I studien definierades försämring som en ökning på EDSS-skalan som fanns kvar i minst sex månader. 

Starkast samband i en genetisk grupp

I hela studiegruppen sågs ett samband mellan högre nivåer av EBNA1-antikroppar och en något lägre risk för bestående försämring av funktionsförmågan.

När forskarna tog hänsyn till deltagarnas HLA-gener blev skillnaderna tydligare. HLA-gener påverkar hur immunförsvaret känner igen och reagerar på exempelvis virus och andra ämnen.

Det tydligaste sambandet sågs hos personer som hade både HLA-DRB1 15:01 och HLA-A 02:01. Hos denna grupp var högre nivåer av EBNA1-antikroppar kopplade till en lägre risk för bekräftad funktionsförsämring. I den statistiska analysen motsvarade det en cirka 13 procent lägre risk för varje standardiserad ökning av antikroppsnivån.

I samma grupp sågs också en lägre risk att nå EDSS 3 och EDSS 4 under uppföljningen. För personer som saknade en eller båda av dessa genvarianter var sambanden svagare eller saknades. 

Vad betyder resultatet?

Resultatet kan vid första anblick verka oväntat. EBV är starkt kopplat till risken att utveckla MS, men i den här studien var högre nivåer av EBNA1-antikroppar kopplade till en mer gynnsam utveckling i en särskild genetisk grupp.

Forskarna lyfter att antikroppsnivåer i blodet inte nödvändigtvis visar hur aktivt EBV är i kroppen eller i hjärnan och ryggmärgen. Antikropparna kan i stället spegla skillnader i hur immunförsvaret hanterar viruset, hur B-celler fungerar eller andra delar av immunförsvaret.

Det går därför inte att dra slutsatsen att höga antikroppsnivåer i sig skyddar mot försämring vid MS. Studien visar ett samband, men kan inte visa vad som orsakar det. 

Inte ett prov som kan användas i vården i dag

Det är viktigt att betona att resultatet inte innebär att personer med MS bör testa sina EBNA1-antikroppar för att få en prognos. Studien kan inte förutsäga hur sjukdomen kommer att utvecklas för en enskild individ.

Antikropparna mättes vid ett tillfälle och mot en särskild del av EBNA1-proteinet. Forskarna kunde inte heller helt utesluta att andra faktorer påverkar sambandet, även om de tog hänsyn till bland annat ålder, sjukdomsduration, tidigare funktionsnivå, behandling, rökning, fysisk aktivitet och tidpunkten för blodprovet.

Behandling med sjukdomsmodifierande läkemedel kan också påverka immunförsvaret och nivåerna av antikroppar. Forskarna genomförde därför flera analyser för att undersöka behandlingens möjliga betydelse. Huvudmönstret i resultaten fanns kvar.

Kan bidra till mer individanpassad forskning

Den nya studien stärker bilden av att MS är en sjukdom med stora individuella variationer. Den visar också att genetiska faktorer kan vara viktiga när forskare försöker förstå biologiska markörer, virusinfektioner och sjukdomsutveckling.

På sikt kan den här typen av kunskap bidra till mer individanpassad forskning och, förhoppningsvis, bättre sätt att följa och behandla MS. Men det krävs fler studier innan resultaten kan få betydelse i vården.

För den som lever med MS är det viktigaste budskapet just nu att studien ökar kunskapen om samspelet mellan EBV, immunförsvaret och gener. Den förändrar inte dagens rekommendationer om behandling eller uppföljning. Frågor om den egna sjukdomen och behandlingen bör alltid tas upp med behandlande neurolog eller MS-team.

Fakta: EBV, EBNA1 och HLA

- EBV står för Epstein–Barr-virus, ett vanligt herpesvirus som kan orsaka körtelfeber.
- EBNA1 är ett protein från EBV. Immunförsvaret kan bilda antikroppar mot proteinet efter en EBV-infektion.
- Antikroppar är proteiner som immunförsvaret bildar för att känna igen och reagera på smittämnen.
- HLA-gener styr delar av immunförsvarets förmåga att presentera och känna igen ämnen som kroppen uppfattar som främmande.
- EDSS är en skala som används vid MS för att beskriva och följa funktionsnedsättning över tid.

Läs hela studien här: https://jnnp.bmj.com/content/jnnp/early/2026/07/30/jnnp-2026-338964.full.pdf