Hjärnans signalämnen kan avslöja tidig MS-försämring
Hur kan man i tid upptäcka vilka personer med MS som riskerar att försämras, även när det inte syns några tydliga skov? I ett Neurofinansierat projekt har forskare i Linköping sökt svaren i hjärnans egna ämnen – med målet att kunna förutse och bromsa progressiv MS tidigare än idag.
Hos många personer med MS kan funktionsnedsättning öka över tid, inte bara efter tydliga skov utan också genom en mer låggradig och långsam inflammation i hjärna och ryggmärg, så kallad “pyrande” eller “smoldering” MS. Denna process är idag svår att upptäcka.
Med stöd från Neuroförbundet har Johan Mellergård och hans kollegor på Linköpings universitet undersökt om hjärnans egna ämnen kan användas som tidiga varningssignaler för långsam försämring vid MS.
Studien bygger på en unik långtidsstudie med 179 personer med MS, där information om sjukdomsförloppet har samlats in under upp till 18 år. Denna data har sedan kombinerats med analyser av blod och ryggvätska, samt även undersökning av hjärnvävnad med hjälp av speciell magnetkamerateknik, för att se hur sjukdomen utvecklas över tid.
- När vi nu fått så effektiva behandlingar för den skovvisa fasen vid MS är ett stort forskningsfokus att förstå och kunna mäta de processer som driver utvecklingen av progressiv MS, för att i nästa steg kunna erbjuda bra behandling även för denna sjukdomstyp. Eftersom det kan ta 15-20 år innan en progressiv sjukdom visar sig i tydliga symtom, krävs det en lång uppföljningstid för att studera hur sådana här processer utvecklas, vilket är en stor utmaning. Vår studie är ett exempel på just en sådan långtidsuppföljning, berättar Johan Mellergård, neurolog och forskare.
De första resultaten visar att traditionella diagnoskategorier, som skovvis och progressiv MS, inte verkar speglar de biologiska processer som faktiskt driver sjukdomen. Forskarna har identifierat flera biomarkörer – bland annat neurofilamentprotein, olika hjärnmetaboliter som N-acetylaspartat, myo-inositol och kolin, aminosyran valin och inflammationssignalen interleukin-12p70 – som tycks kunna ge information om risk för långsam försämring i MS sjukdomen.
- Våra data tyder på att flera mekanismer bidrar till risk för progressiv MS, som direkta skador på nervceller men också störd funktion av hjärnans stödjeceller (gliaceller) och påverkan på energiomsättningen, säger Johan Mellergård.
Forskarna hoppas att resultaten från projektet ska bidra till en bättre förståelse för mekanismerna bakom progressiv MS och underlätta identifiering och behandling av personer med diagnosen. Det långsiktiga målet är att på sikt kunna hitta de personer som riskerar att försämras tidigare – och ge dem mer träffsäker behandling i tid.
- Vi jobbar nu vidare med våra preliminära resultat och hoppas att dessa kan bidra med ytterligare en pusselbit för att få en tydligare bild kring varför personer med MS riskerar att utveckla progressiv MS, berättar Johan Mellergård.