Göran Lindberg
Jag visste att något var fel. Folk tyckte att jag skulle träna. De sa att jag hade dålig kondis, dålig rygg och allt möjligt. Och jag tränade. Jag tränade tills jag inte kunde träna mer.
En dag för fyra år sedan såg jag på tv. Det var en bilförare som gick lite konstigt. Och jag tänkte att jag går på samma vis. Så jag gick till läkaren för att bli undersökt. Då var det Parkinsons.
Min fru tog det rätt hårt. Jag tog det bättre. Barnen är vuxna. De var lite oroliga ett tag men har vuxit in i det. Så det är bra nu.
Det var viktigt att få reda på vad det var jag hade. Bra mediciner finns. Men man blir beroende av dem. Och livrädd när man inte får dem vid behov. Får jag inte medicinen blir jag stel. Som en duracellkanin där strömmen tar slut. I värsta fall blir jag sittande. Ju längre tid jag har sjukdomen desto större är sannolikheten att jag glömmer saker och ting.
Jag arbetade tidigare som tågtrafikledare men kunde inte fortsätta. I dag har jag ett annat jobb med samma arbetsgivare.
Vad betyder Neuro för dig?
Neuro betyder för mig att jag är en del av en grupp människor med ungefär samma öde som jag själv. Som vill leva ett någorlunda drägligt liv.
Om du fick önska dig något inom neurologins område, vad skulle du önska dig?
Fick jag önska mig något skulle det vara att staten skjuter till mer pengar till forskning. Det är det som för oss framåt.
Att vara sjuk i Parkinsons är inget att skämmas över. Det är lika bra att säga som det är och inte smyga. Det är det bästa.