Om färdtjänst
Om man på grund av sitt funktionshinder har svårt att förflytta sig, eller har svårt att färdas med kollektiva färdmedel, kan man bli beviljad färdtjänst.
Tillståndet till färdtjänst gäller då inom hemkommunen, (alt. även inom det angränsande område som kommunen beslutat om).
Rätt till färdtjänst har den som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.
Färdtjänst innebär att man får tillstånd att färdas med taxi eller specialfordon. Om man kan styrka ett behov av ledsagare under resan kan tillståndet även gälla ledsagaren. I vissa särskilda fall kan man beviljas så kallat undantag från samåkning, det vill säga få rätt att färdas själv i fordonet.
Tillstånd till färdtjänst får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om
1. vilket färdsätt som får användas,
2. inom vilket område resor får göras, och
3. hur många resor tillståndet omfattar.
När det gäller punkt 2 så varierar reglerna från kommun till kommun. Vissa kommuner tillåter endast resor inom kommunen, medan andra medger resa in i angränsande kommuner eller inom länet.
När det gäller punkt 3 så gäller regeln att "sådana resor som kan anses vara väsentliga för tillståndshavaren får begränsas till antalet endast om det finns synnerliga skäl". Med dessa resor avses till exempel resor till och från ett arbete.
Du som resenär betalar en avgift för färdtjänsten. Den måste vara rimlig och får inte överstiga kommunens självkostnader. Om du önskar ha med en medresenär får denne betala en separat avgift för att åka med dig.
Vill du veta mer om färdtjänst och lagen som styr denna kan du läsa lagen (1997:736) om färdtjänst här!