MS-diagnosen förändrade livet

Någonting märkligt hände när Sofia Norgren var 32 år och just hade avslutat ett maraton. Då insåg hon att hon inte kunde se på ena ögat. Hon tänkte att hon hade tagit ut sig under loppet och att det var varmt. Fram till dess var hon hälsan själv. Hon hade tävlat i både längdskidåkning och löpning och upplevde sig själv som stark. Men när hon inte kunde se på ena ögat blev hon orolig. Tiden gick och hon blev inte bättre.

Snart tog en karusell av undersökningar vid och till slut hamnade hon hos en neurolog och undersöktes med magnetkamera. Då diagnostiserades hon med MS.

- Det kändes som att ramla ner i ett svart hål, säger Sofia Norgren, i dag 40 år.
Hon hade tre barn och den yngsta var bara ett år när hon diagnostiserades. Innan upplevde hon att hon gått igenom det värsta med barnaåren och att en enklare tid nu väntade. Men i stället hamnade både hon och familjen i chock och ett ångestfyllt år med panikattacker tog vid.

Plack – område med skador

När hon undersöktes med magnetkamera kunde den visa att hon haft ett tidigare skov som resulterat i ett så kallat plack, ett område med skador som på magnetröntgenbilder ser ut som fläckar. Det första skovet yttrade sig genom att hennes vänstersida domnat. Men när det inträffade trodde hon att det berodde på att hon hade ammat och att hon legat konstigt.

- Jag är tacksam för att nästa skov var i form av en synnervsinflammation eftersom det är lättare att härleda till MS. När symtomen är känslobortfall är det inte lika lätt att veta att det kan bero på MS.

Sofia Norgren googlade en hel del och hittade äldre information som inte utgår från att patienten fått den bra behandling som finns i dag.

- Det stod en hel del på nätet som jag vet inte stämmer. Många är i dag friska trots att de har MS. Men det enda jag då kunde se var att jag snart skulle sitta i rullstol. Jag hade inte det mentala för att hantera det. Den som i dag vill läsa på om MS gör klokt i att läsa på Neuros hemsida.

Efter ungefär ett år hamnade hon på en MS-skola på neurologen i Falun. Där träffade hon andra med MS och såg att det var vanliga unga kvinnor som hon själv. Hon träffade arbetsterapeuter, fysioterapeuter och kbt-terapeuter och tränades i hur hon kunde leva med sjukdomen.

- Det jag lärde mig var att man inte behöver ge upp. Jag kan påverka hur jag hanterade att jag fått MS. Till slut kunde jag landa i insikten.

I samband med MS-skolan började hon använda sig av strategier för att må bra. Hon började på nytt träna efter att ha slutat när hon fick diagnosen.

- Jag förstod att träningen skulle börja få mig på rätt spår. Och man kan öva sig i att må bra. Mår jag bra tycker jag inte symtomen blir lika jobbiga.

Tankarna får frid

Löpningen betyder i dag mycket för henne. När hon springer får tankarna frid. Även om det varit tufft i perioder säger hon att hon skaffat sig verktyg för att hantera svårigheter i livet.

- Jag har i dag erfarenheter som gör att jag bättre klarar livets utmaningar.
Till någon som nyligen fått diagnosen MS vill hon förmedla vikten av att det är början på något nytt som man ofta kan påverka.

- Man måste få tid att sörja men när man kommer ut ur den första akuta fasen behöver man hitta en riktning.

Stolt familj

I dag är hennes familj stolt över henne för den resa hon gjort. De följer med när hon tävlar och föreläser för andra med MS. De ser att hon är på en ny plats i livet.
I dag arbetar hon som specialpedagog och driver ett företag som heter Run for MS. Hon skriver krönikor, bloggar och föreläser om vad man som patient kan göra trots att man har en sjukdom.

- Jag vill skicka med att man kan göra mycket för att må bra, som att minska stillasittandet och göra det man kan. Man behöver också lära sig att be om hjälp.
Hon har träffat många med MS och har förstått att vården är ojämlik.
- Så som jag har det i Falun har inte alla det. Alla har inte en MS-skola eller magnetröntgas lika ofta. Det är synd. Alla borde behandlas på samma sätt i hela Sverige.