Diskrimineras på grund av sin epilepsi
Tina Söderback har epilepsi och behövde få helgerna arbetsfria så att hon kunde vila upp sig. Men i stället för att hjälpa henne sade arbetsgivaren upp henne.
Jag heter Kristina Söderback, kallas för Tina och är snart 59 år.
År 1988 fick jag mitt första tonisk-kloniska anfall, när jag förlorade medvetandet, blev spänd i kroppen, och det började rycka i armar och ben. Men anfallen har ändrats. I dag kan jag få 20-50 mindre anfall i månaden. Jag tar medicin som gör så att anfallen inte blir så kraftiga.
Jag har under alla år levt bra med min epilepsi. Det var däremot en sorg att jag tvingades sluta köra bil, och cykla och simma själv.
Jag har tre vuxna barn och åtta barnbarn. Min man har nyligen gått bort så nu har jag ingen som kan tala om när jag har haft anfall eller som räknar in dem. Jag märker inte själv när jag har eller har haft anfall. Om jag inte har hällt ut kaffe eller något annat.
Oregelbundna arbetstider
Sedan jag var 15 år har jag arbetat. I 20 år har jag varit anställd som behandlingsassistent och jobbat med missbrukare. Men det har varit oregelbundna tider och jag har ofta arbetat under helger. Min neurolog skrev därför intyg till min arbetsgivare så att jag skulle kunna jobba dagtid under arbetsveckan och få ledigt på helger, för stress och epilepsi går inte bra ihop. Man sover sämre och får fler anfall. Men min arbetsgivare ville inte anpassa tiderna. Jag bad då om att bli omplacerad men inte heller det gick arbetsgivaren med på. De sa att jag inte var kompetent och att de tjänster som fanns var tillsatta. De skyllde också på att jag inte kunde köra bil. Jag har körkort men jag får inte köra bil längre, enligt läkaren. Det förstår ju alla men inte min arbetsgivare.
Uppsagd på grund av sin epilepsi
I november 2021 fick jag ett rekommenderat brev med min uppsägning. Ville jag ha det preciserat fick jag kontakta HR:s förhandlingsansvarig och det gjorde jag. Jag fick då till svar att uppsägningen berodde på min funktionsnedsättning.
Facket är inkopplat och säger att vi har mycket på fötterna. Men allt har dragit ut på tiden. I två år har jag kämpat för min rätt.
Eftersom min man nyligen har gått bort är det ännu viktigare att jag känner att jag är en del av ett sammanhang. Allt det här tar på krafterna.
Neuros juridiska ombudsman
Maria Lillieroth är Neuros juridiska ombudsman. Hon har följt Tinas fall under en tid och de har varit i kontakt vid ett flertal tillfällen.
- Tina bör kunna luta sig mot Arbetsmiljöverkets regler och föreskrifter vad gäller anpassad arbetsmiljö. Arbetsmiljöföreskrifterna gäller generellt för alla arbetstagare och ska vara individuellt anpassade.
Det finns inga särskilda gränser för hur mycket arbetsgivaren ska arbetsanpassa. Mycket beror på arbetsplatsens förutsättningar.
- I Tinas fall bör förutsättningarna finnas och jag är glad att hon har stöd av facket i sin kamp för att få återgå till arbetet, säger Maria Lillieroth.
