Charlotte lever med Parkinsons
Charlotte Elgh lever med Parkinsons sjukdom sedan flera år. Det här är hennes berättelse om hur livet förändrades, på gott och ont:
Mitt liv förändrades 2014 då jag fick diagnosen Parkinson. Jag var 42 år gammal och mitt i livet. Den dagen tog mitt liv en annan väg, men den nya vägen har också inneburit mycket positivt som jag inte hade upptäckt annars.
Hur är det att leva med diagnosen Parkinson? För mig fungerar vardagen riktigt bra, ibland för bra för mitt eget bästa. Det tog drygt fem år efter att jag fått diagnosen innan jag stannade upp och insåg att jag måste ta vara på mig för att må så bra som möjligt.
Ingen gubbsjukdom
Det kommer dagar när allt inte går som jag vill. Skakningar, urinvägsinfektioner och stelhet i högersidan var de symtom jag hade innan jag fick min diagnos, men som är mycket bättre idag tack vare medicineringen. Om jag är riktigt trött börjar jag halta och jag måste idag använda stabilare skor för att inte vricka fötterna. I början tyckte jag att det var jobbigt när någon tittade på mig för att jag haltade, men nu har jag accepterat det och brukar berätta som det är när någon undrar.
Att som kvinna säga att man har Parkinson brukar väcka reaktioner. Många tänker på det som en gubbsjukdom och något man får när man är äldre. Parkinson kan komma i alla åldrar, men det är vanligare att få den när man är över 55 år och man.
Känslig för ljud
Under de senaste åren har jag blivit känsligare för ljud. Särskilt ljudet från fordonstrafik gör mig trött. Just denna trötthet gör att jag har större behov att vila en stund på dagen i ett tyst och mörkt rum. Därför flyttade vi ut på landet vilket har gjort skillnad. Vet jag att jag ska iväg på krävande aktiviteter så vilar jag innan.
Glädjen i vardagen är alla goda vänner jag och min man fått genom min diagnos. Direkt efter att jag fått min diagnos började jag ta kontakt med andra som hade Parkinson. Detta för att kunna få hjälp i vardagen och ställa frågor om det som vården inte kunde hjälpa mig med. Det gjorde i sin tur att jag ville vara med och stötta andra eftersom jag själv kände vilket stöd det gav och hur skönt det är att prata med någon som förstår.