Vad händer i musklerna?

Alla våra rörelser styrs av motoriska program, som aktiverar leder och muskler enligt vissa mönster, både med viljans hjälp och omedvetet.

En rörelse sker också i viss tidsmässig följd, med olika muskler. Efter en skada i de motoriska systemen störs inte bara programmen, utan också förmågan att integrera sensoriska signaler och anpassa motoriken till olika situationer. För att exempelvis kunna ta och hålla ett glas i handen, ska rätt muskler, i rätt följd, tidsmässigt riktigt och med viljans och känslans hjälp styras rätt, för att glaset ska kunna greppas och hållas lagom hårt.

Spasticitet innebär bland annat spända och stela muskler, som dessutom kan röra sig på ett svårt eller okontrollerbart sätt. När spasticitet uppstår, startar en hög muskelspänning i en kroppsdel, en spänning som ökar alltmer (så kallad tonusökning). Parallellt ses ofta livliga senreflexer. Tonusökningen är hastighetsberoende så att snabba, passiva rörelser ger större tonusökning, stegrade reflexer och spasmer. Ökningen finns i både vila och när muskeln sträcks.

Anledningen till att symtomet uppstår är en skada på centrala nervsystemet, det vill säga i hjärna eller ryggmärg. Skadan orsakar en förändring i signalbalansen mellan nervsystemet och musklerna. Obalansen leder till ökad aktivitet, stegrade reflexer och spasmer i musklerna. Symtomet kan variera hos den enskilda individen beroende på kroppsställning, försök till viljemässig rörelse och passiv belastning på muskulaturen. Stress, omgivningsfaktorer som låg yttertemperatur och transport på ojämna underlag kan utlösa spasticitet. I ben och armar kan den synas tydligt medan bålspasticitet kan kännas som tung andning eller känsla av hårt åtdragen korsett.