Alexanders sjukdom

Alexanders sjukdom är en astrocytsjukdom. Den beror på en skada i astrocyterna som är en typ av celler i hjärnan.

Astrocyter är stjärnformade celler som formar ett stödjande nätverk för nervcellerna, men som även har många andra funktioner. De förmedlar kontakt mellan nervceller och blodkärl och medverkar då i regleringen av blodflödet och i blod-hjärn-barriären som ser till att inga skadliga ämnen når nervcellerna.

Alexanders sjukdom är en ärftlig, fortskridande sjukdom som brukar delas upp i två typer med olika symtom, svårighetsgrad och förlopp. 

Typ I förekommer hos små barn, och innebär att de går tillbaka i utvecklingen, får ett ökat huvudomfång, ökad muskelspänning och epilepsi. Förloppet är snabbt fortskridande.

Typ II kan ge symtom i alla åldrar men är vanligast hos ungdomar och vuxna, och har ett mycket långsammare förlopp. De första symtomen är muskelsvaghet och ökad muskelspänning, påverkan på talet och svårigheter att svälja. Det är också vanligt med symtom från det autonoma nervsystemet som påverkar icke viljestyrda funktioner.

Det finns ingen botande behandling. Behandlingen inriktas på att minska konsekvenserna av funktionsnedsättningarna för att underlätta vardagen.