Ojämlik fotsjukvård hotar patientsäkerheten
Fotsjukvård är en del av hälso- och sjukvården, men saknar i dag definition, nationella riktlinjer och tydliga remissvägar. Samtidigt används begreppet ”medicinsk fotvård” om privata behandlingar som patienten själv betalar. När regeringen nu vill införa skyddad titel för medicinsk fotterapeut väcks den avgörande frågan: Vem ansvarar egentligen för fotsjukvården – och vad ingår i den?
En debattartikel i Dagens medicin lyfter behovet av nationella riktlinjer (nedan en summering).
När en person inte längre klarar att sköta sina fötter som en del av det dagliga livet kan allvarliga fotkomplikationer uppstå – komplikationer som ofta hade kunnat förebyggas om omsorgspersonal, genom biståndsbeslut, hade kunnat hjälpa till med enklare vardaglig fotvård.
Vissa kommuner beviljar bistånd för fotsjukvård, andra gör det inte. Vissa kräver egenvårdsbedömning, andra inte. Resultatet blir att personer med identiska behov får olika hjälp beroende på vilken kommun de bor i, eller på vilka enskilda tolkningar som görs på exempelvis en vårdcentral.
Fotsjukvård saknas nästan helt i grundutbildningarna för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och omsorgspersonal, trots att flera av dessa grupper möter patienterna dagligen. Fotsjukvård måste därför integreras i utbildningar, vårdprogram och nationella kunskapsstöd.
Det är dags att ta nästa steg
Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för fotsjukvård, i samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), professionerna, patient- och brukarorganisationerna samt den nationella kunskapsstyrningen. Riktlinjer som:
- Definierar vad fotsjukvård är.
- Tydliggör remissprinciper.
- Beskriver gränsen mellan fotsjukvård och egenvård.
- Säkrar utbildning.
- Inför nationell kvalitetssäkring genom gemensamma indikatorer, uppföljning och kunskapsstöd som är kopplade till de nationella vårdförloppen för svårläkta sår, kritisk benischemi, venös sjukdom i benen, diabetesrelaterade fotsår och psoriasis.
- Skapar en enhetlig nationell struktur som stärker patientsäkerheten.