Nyheter om diagnostik och behandling vid MG
Anna Rostedt Punga, professor i Klinisk Neurofysiologi vid Uppsala universitet, ger en sammanfattning av det senaste kunskapsläget vad gäller diagnostik och behandling vid myastenia gravis (MG). Artikeln är publicerad på Neurologiisverige.se.
Kort ur artikeln:
Under det senaste decenniet har stora nationella MG-studier inkluderat länder där förekomsten och insjuknandefrekvensen av sjukdomen tidigare var okänd. Ett ökat antal fall av MG rapporteras hos vuxna i alla åldrar.
Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män i åldrarna mellan 15 och 64 år; medan förekomsten av sent debuterande MG är högre hos män än hos kvinnor. Orsaken till dessa siffror är sannolikt en kombination av bland annat bättre diagnostiska metoder, förbättrad behandling samt en ökad vetskap om sjukdomen även hos äldre patienter.
Huvudsymtomet vid debuten av MD är onormal uttröttbarhet av skelettmusklerna, som framför allt drabbar de muskler som styr ögonrörelser, överarmar, nacke, lår och höfter samt ansikte och svalg och som är värst efter fysisk aktivitet eller på eftermiddag och kväll jämfört med morgonen.
Vanliga symtom är dubbelseende, hängande ögonlock, svårt att svälja dryck eller tugga kött eller hårt bröd, sluddrigt tal, svårighet att gå i trappor eller att hålla armarna ovanför huvudet och i allvarliga fall kan andningsmusklerna påverkas, vilket leder till andfåddhet.
Av de patienter som startar med ögonsymtom i form av dubbelseende eller hängande ögonlock, så kallad ”okulär MG”, utvecklar upp till hälften symtom även i andra muskler i kroppen (”generaliserad MG”). Barn som får MG med ögonsymtom utvecklar inte lika ofta symtom från andra muskler. Viktigt att nämna är dock att MG-patienter kan ha olika kliniska symtom, som också kan förändras över tid.