Inför hjärntrötthet som ett eget syndrom
Det är dags att vi ser hjärntrötthet som ett självständigt syndrom med behov av specifik utredning och behandling. Skriver Lars Rönnbäck professor emeritus, f d överläkare, neurologi och Birgitta Johansson docent, f d neuropsykolog, i en debattartikel i Läkartidningen.
Hjärntrötthetssyndromet innebär inte en diffus känsla av trötthet, utan är ett komplext neurobiologiskt tillstånd som kan uppstå efter hjärnskada, neurologisk sjukdom, autoimmunitet, långvarig stress eller systemisk inflammation.
Det kännetecknas av extrem energibrist efter mental aktivitet, kognitiva och emotionella nedsättningar samt sensorisk överkänslighet.
Vila botar inte, även om vila och sömn tillfälligtvis lindrar den mentala tröttheten.
Många associerar det svenska ordet »trött« med sömnbrist. Ordet »fatigue« indikerar en sjuklig trötthet och används för uttröttbarheten vid multipel skleros (MS) och Parkinsons sjukdom eller efter en traumatisk skallskada eller stroke. Begreppet används även vid inflammatoriska sjukdomar av typen reumatoid artrit.
Hjärntrötthetssyndromet behandlas ofta som ett sekundärt problem eller ignoreras helt. Det är dags att vi ser det som ett självständigt syndrom med behov av specifik utredning och behandling.