Max vid ett pysselbord med veckotidningar, sax och klister. Foto.
När Max Kleijberg efter projektet har intervjuat barnen och de äldre kommer det fram att de verkligen har lärt känna varandra på ett personligt plan. Foto: Alfred Skogberg.

Unga och äldre samtalar om döden

, Alfred Skogberg

Att samtala över generationsgränser om döden är ingen självklarhet för många.

Döden har gått från att vara en naturlig, nära och ofta återkommande del av livet till motsatsen. Samtidigt funderar många människor på döden. I vissa fall utan att dela funderingarna med andra. En som ville se om konstnärliga aktiviteter kan underlätta samtal om döden är Max Kleijberg.

Genom att sätta ord på tankar och känslor om döden kan vi bättre förbereda oss inför livets slut. Men att göra det kan vara svårt. Så hur kan vi då prata om döden? Finns något som underlättar?

Max Kleijberg är postdokforskare på Karolinska Institutet i Stockholm. Han har inspirerats av ett projekt i England där man sammanförde nioåringar med boende på ett hospis för att göra konstprojekt kring döende, död och sorg.

- Det var ett lyckat projekt. Barnen är så fria i sina tankar och funderingar och då ställer de alla typer av frågor till personer i livets slutskede. Något sådant ville jag testa i Sverige, säger Max Kleijberg.

Palliativa konferensen i Göteborg

Vi träffas under den palliativa konferens som hölls i september på Svenska mässan i Göteborg. 1200 personer tar under två dagar del av mängder av projekt och föreläsningar. Runt om oss pågår ett sorl samtidigt som Max visar bilder på hans tidigare forskningsprojekt DöBra Ateljé som ägdes rum i Skärholmen och Halmstad.

I samarbete med bland annat konstnärer och pedagoger har nioåriga barn och äldre, de flesta över 80, mötts på olika aktivitetscenter. Deltagarna träffades i generationsöverskrivande grupper i en serie av fem träffar. I en av dem tog deltagarna tillsammans fram en slags reseguide till vad de tror händer efter döden. Grupperna beskrev platsen på olika sätt. Sedan byggde de en raket och lekte att de åkte till de olika platserna.

- Det var roligt att se hur de lekte tillsammans och att få reda på vad de olika deltagarna trodde kommer efter döden, säger Max Kleijberg.

En stor lärdom var att om de projektansvariga vill bjuda in barn och äldre till träffarna måste alla i projektet vara bekväma med att ta upp frågor om döden.

- Så vi behövde själva först prata om våra egna erfarenheter, frågor och tro innan vi kunde börja bjuda in barn och äldre för att engagera sig i dessa ämnen.

Deltagarna fortsätter att träffas

När Max Kleijberg efter projektet har intervjuat barnen och de äldre kommer det fram att de verkligen har lärt känna varandra på ett personligt plan. Projektet har levt vidare eftersom deltagarna bor i samma område. De har fortsatt att träffa varandra.

- Det är väldigt roligt. Några äldre berättar att de tack vare projektet har pratat mer med deras närstående om döden, och det har varit meningsfullt. Barnen, deras föräldrar och de äldre deltagarna har även berättat att de vid köksbordet har samtalat om döden. En förälder hade samtal om en farfar som sonen aldrig hade träffat men blivit nyfiken på.

DöBra-programmet

DöBra Ateljé avslutades 2021 och har varit ett av flera projekt inom det så kallade DöBra-forskningsprogrammet: ett nationellt forskningsprogram där man vill lyfta frågor kring döende, död och sorg för att möjliggöra förberedelse för mötet med livets slutskede.

Kortlekar som heter
DöBra Kortleken är ett verktyg som hjälper till att reflektera kring och samtala om frågan Vad är viktigt i livets slutskede? Foto: Alfred Skogberg.