Corona gör att Christina i Neuro tvingas vänta på rehab och operation

Svenska Dagbladet rapporterar den 12 maj 2020 följande i sin artikelingress: "Över 700 planerade operationer ställs in varje vecka, visar nya siffror från Region Stockholm. Sjukvården står inför en enorm vårdskuld när coronakrisen är över. ”Det är läskigt. Jag är orolig varje dag”, säger Christina Brännström, som väntar på att byta aortaklaff."

Politikerna måste se problemet

Neuro intervjuar Christina Brännström om sin medverkan i SVD-artikeln:

- Många patienter med andra sjukdomar och diagnoser än covid 19 är oroliga för sin situation nu. Men det är klart att med ett yrke som mångårig distriktssjuksköterska, har jag naturligtvis också förståelse för att resurserna nu måste omprioriteras på grund av coronapandemin, säger Christina Brännström, ordförande i föreningen Neuro rehab C-län. Hon har jobbat som distriktssköterska under många år och är därför väl insatt i mycket av vården.

- Artikeln och intervjun med mig i Svenska Dagbladet, belyser på ett bra sätt problemet för så många och som politikerna måste se. Det är viktigt att politiken får en förståelse för något mer än frågorna kring alla coronapatienter som lider mest nu, hävdar Christina Brännström, till Neuro.

Fredrik Mellgren rapporterar i SVD-artikel

Så här beskriver Svenska Dagbladets (SVD) reporter Fredrik Mellgren, Christina Brännströms situation i SVD-artikeln den 12 maj 2020:

Christina Brännström "fyller snart 69 år och bor med sin man i Uppsala. Som grundsjukdom har hon MS - multipel skleros - som ger henne värk och spända och svaga muskler som försämrar hennes rörlighet. Hon är beroende av att få fysioterapi för att inte tappa ännu mer av sin rörlighet.

Dessutom fick hon i vintras reda på att hon fått aortastenos. Hon har en förträngning av aortaklaffen som påfrestar vänster kammare när blodet ska pumpas till aorta.

– Jag fick veta att klaffen inte öppnas och stängs som den ska. Den är gravt förkalkad och behöver bytas och efter ultraljudet i februari sade läkaren att det behöver göras snabbt, att det är ganska bråttom, berättar Christina Brännström.
Några veckor senare fick hon på telefon veta av en annan läkare att allt var uppskjutet och att man skulle göra en bedömning senare i år på Akademiska sjukhuset. Om hon blir akut sjuk och klaffen inte fungerar alls måste hon förstås åka in direkt.

– Det är svårt för mig att överpröva läkarna, men det är klart att jag hade velat få operationen gjord redan i går. Jag har svårt att sova och är orolig varje dag för att min prognos förvärras och att klaffen slutar fungera.

Alldeles oavsett aortaklaffen blir Christina Brännström sämre i sin MS-sjukdom eftersom hon inte kan träna så mycket som hon behöver. Med den funktionsnedsättning hon redan har behöver hon ständig rehabilitering.

– Jag märker ju att jag blir sämre, får svårare och svårare att gå. Jag blir bara sittande här när jag inte ens törs självträna, det känns inte bra.
Fysioterapeuterna vill inte att hon ska träna när hon samtidigt har en förkalkad aortaklaff. Om hon anstränger sig för mycket kommer inte blodet upp till hjärnan eftersom den styva klaffen inte öppnar sig tillräckligt.

– Då kan jag svimma och ramla. Därför måste jag hålla mig i stillhet och nu verkar det bli så resten av året. Det är tråkigt att båda sakerna hänger ihop för min del. Men det finns dem som har det värre än mig och jag förstår att resurserna måste gå till intensivvården i dessa coronatider. Jag kan bara lita på att de gjort rätt bedömning för min del, säger Christina Brännström." enligt SVD-artikeln.

Christina menar varje ord

Neuro får också följande kommentarer av henne:

- Jag menar varje ord i artikeln. För mig känns det viktigt att denna fråga lyfts upp, det viktiga är budskapet.  

Åsidosatta patienter bildar vårdberg

SVD-reportern Fredrik Mellgren återger i artikeln också några av Neuros förbundsordförande Lise Lidbäcks tankar, kring den situation som Christina Brännström och många andra icke covid 19-patienters hamnat i:

"Lise Lidbäck som är ordförande i förbundet Neuro för neurologiska diagnoser som MS, Parkinson, stroke och ALS är också orolig för att just rehabiliteringen dras ner för dem som har en livslång och svårbehandlad sjukdom.

- Utan rehab blir många sämre, de får en snabbare sjukdomsutveckling och en svårare funktionsnedsättning som gör dem mindre självständiga. Jag förstår att man friställer personal för att klara det mest akuta, men man måste vara medveten om att man bygger upp ett vårdberg för patienter som nu ställs åt sidan. Att de får ett mycket svårare liv." skriver Fredrik Mellgren i Svenska Dagbladet, SVD.

Återgivet och publicerat med SVD-tillstånd

Delar ur Fredrik Mellgrens SVD-artikel och omslagsbilden av SVD-fotografen Emma-Sofia Olsson är publicerade här på www.neuro.se med tillstånd av Maria Rimpi, redaktionschef och stf ansvarig utgivare för Svenska Dagbladet.