Hut går hem!
Vad får ett liv kosta? Det som sker kring LSS och den personliga assistansen fortsätter att röra upp känslor.
Gårdagens Kalla Fakta i TV4 rörde upp starka känslor hos svenska folket. Med all rätt. Reportagen om Max och Loke var hjärtskärande. Deras och deras mammors livssituation är ohållbar och det var så tydligt - samhällskontraktet fungerar helt enkelt inte. Samma sak gäller tusentals andra barn och vuxna som lever med svåra funktionsnedsättningar. Människor tvingas in i isolering, kan inte arbeta, studera och fungera i sina familjer. Familjer och relationer förvandlas till spillror. De som fyllt 65 år är helt rättslösa. De har i princip inga rättigheter alls. Vad har alla dessa drabbade gjort för att inte få den hjälp de enligt vårt gemensamma samhällskontrakt ska ha rätt till? Jo, de har fått en prislapp på sina hjälpbehov som anses för dyr.
Kalla Fakta lyfte fram det faktum att Regeringen bedriver en generell besparingspolitik och för att kunna legitimera det så använder man sig av en retorik för att systematiskt lyfta fram fusk för att på så sätt kunna genomföra den utan några större protester från allmänheten. Detta sätt att agera på har skett i fler länder i såväl inom som utanför Europa.
Exempelvis blev svarta kvinnor i USA på 60-talet utmålade som "wellfare queens" och tack vare den strategin kunde kraftiga nedskärningar av bostadsbidraget göras. Vi i funktionshinderrörelsen har i åratal protesterat mot denna "fuskretorik". Utan någon större framgång ska sägas. Först nu när media äntligen väljer att belysa faktum vaknar opinionen på allvar. Samtidigt så går det inte att komma ifrån - Regeringens och myndigheternas "fuskbudskap" hade aldrig kunnat få genomslag utan hjälp från samma media som nu lyfter fram verkligheten. Detta gör mig både arg och ledsen!
Visst förekommer fusk. Flera stora kriminella nätverk har avslöjats och så sent som förra veckan presenterades en utredning som konstaterade att det förekommer kriminell verksamhet med inslag av människohandel. Detta är givetvis förkastligt och kriminalitet måste motverkas på alla sätt. Men en sak är säker - lösningen är inte att neka Loke, Max och andra ett värdigt liv! Det handlar i stället om att skapa strukturer som i så stor utsträckning som möjligt förhindrar att brott kan förekomma.
Förra veckan skrev jag om utredningen i min blogg där jag också starkt kritiserade utredaren Stig Nilsson "uppskattning" av assistans fusket till "någonstans mellan två och uppemot sju procent av den totala omsättningen." I gårdagens Kalla Fakta fick vi höra minister Åsa Regnér använda begreppet "upp till 10%"
Dessa siffror och uppskattningar har som lyftes i Kalla Fakta har fått stark kritik från bland andra Riksrevisionen och BRÅ, inte minst för att de används som just "fakta". Värt att nämna i sammanhanget är att faktiska återkrav och skadestånd för 2017 från Försäkringskassan var 79 miljoner, det vill säga knappt en procent ) Utredningar ska byggas på fakta och inte uppskattningar.
Vi kan inte vänta längre! Utredningar och negativa domstolsbeslut haglar som spön i backen. Under tiden krossas människors tillvaro och liv i spillror. I dag höjs röster från Riksdagshuset om att ändra LSS-lagstiftningen. Jag vill verkligen tro på en förändring och som jag skrivit i ett otal blogginlägg så ska vi aldrig ge upp den här kampen. Vi har råd att låta människor få ha värdiga och bra liv. För vad ska samhällskontraktet annars handla om?