Reflektioner kring budgetpropositionen från regeringen
Neuroförbundet konstaterar att regeringens budget innehåller några positiva satsningar för en bättre sjukvård, men att det är mycket som saknas. Utan riktiga satsningar på sjukvården riskerar vi att fortsätta ha en sjukvård som är ojämlik och otillräcklig. Personer med neurologiska diagnoser får idag vänta länge på att träffa neurologer, få sin diagnos och få tillgång till hjälpmedel och rehabilitering.
- Neuroförbundet är mycket positiva att skatten sänks för personer som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning, den s.k. funkisskatten, så att förutsättningarna är jämbördiga med personer som arbetar och landets pensionärer. Att regeringen ändrar detta är dock i senaste laget.
- Neuroförbundet noterar att regeringen avsätter 50 miljoner för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning, men konstaterar samtidigt att summan är så liten att satsningen riskerar att bli mer symbolisk än systemförändrande.
- Det är positivt att regeringen tydligt pekar ut både kompetensförsörjningen och arbetet med sällsynta hälsotillstånd som prioriterade områden i vårdsatsningen. 450 miljoner kronor per år 2026–2028 är ett välkommet tillskott, men för att verkligen möta vårdens strukturella utmaningar krävs tydliga och långsiktiga och strategiska satsningar på högre nivå.
- Timbeloppet för assistansersättning, det s.k. schablonbeloppet, räknades upp med 3 procent för 2025. Regeringen avser att räkna upp timbeloppet med 1,5 procent för 2026. Samtidigt väljer regeringen att frångå tidigare uttalanden om att införa indexering för assistansersättning från och med 1 januari 2026. I denna budget nämns endast att regeringen ska undersöka införandet av en indexering av schablonbeloppet. Detta kan inte ses som annat än ett stort svek.
För att säkerställa kvalitet och kontinuitet i den personliga assistansen behöver ersättningen följa de faktiska kostnaderna för löner och arbetsvillkor, annars riskeras både assistansmottagares trygghet och assistansanordnares stabilitet. Indexeringen måste följa löneutvecklingar och samhällskostnader i sin helhet. Vi har i många år påtalat att landets regeringar långsamt stryper rätten till personlig assistans och snart kan den inte existera med den utveckling som sker. - Den välkomna höjningen av statsbidraget till funktionshindersorganisationer på 20 000 000 som gjordes i budgeten 2025 föreslås kvarstå oförändrad 2026 och 2027 för att därefter sänkas tillbaka 20 miljoner till 2024 års nivå 2028. Konsekvenser av detta blir dock att det fortsatt är svårt att planera långsiktigt och att stödet till personer med funktionsnedsättning försvagas eftersom kostnaderna ökar, medan stödet är oförändrat kommande år.
- Funktionshinderspolitiken är djupt kritiserad och idag lever Sverige inte upp till funktionshinderskonventionen. Trots det finns inte medel för att åtgärda bristerna som FN ser, utan den handlingsplan som Myndigheten för delaktighet tar fram riskerar att bli tandlös eftersom det inte finns någon finansiering.