Hon är Neuroförbundets nya kanslichef
Hallå där Katarina Gustafsson, ny kanslichef på Neuroförbundet, vem är du?
- Jag har tidigare arbetat inom folkbildningen samt med övergripande förutsättningsfrågor för civilsamhället. Fokus var ungas rätt till att organisera sig och att de ska kunna ha en aktiv fritid. Dessutom arbetade jag med att skapa förutsättningar för chefer och ledare i civilsamhället att mötas, utbyta erfarenheter och hantera utmaningar inom civilsamhället. Jag har också ett förflutet som ideellt aktiv inom ungdomsrörelsen. Som yngre var jag engagerad inom Rättvis Handelsrörelsen. Där gick det ut på att skapa hållbara förutsättningar för människor och miljö. Under min studietid jobbade jag i en videobutik, men det känns väldigt långt borta i dag.
Varför sökte du jobbet som ny kanslichef på Neuroförbundet?
- För att få jobba med verksamhetsnära frågor som berör. Min drivkraft har alltid varit att skapa förutsättningar för människor att vara en del av samhället. För det finns en stor kraft när vi går samman för att påverka. Det blir också spännande att omsätta teori och kunskap från mitt tidigare arbete för Ideell Arena. Verkligheten överträffar med all säkerhet teoretiska modeller om hur det bör vara.
Nu har du jobbat i ett par veckor, hur känns det?
- Väldigt roligt. Det finns en enorm stolthet i rörelsen. Det har jag upplevt både på kansliet där jag tillbringat mycket tid och även i möten med diagnosstödjare. Att få vara med och bidra till ytterligare stolthet känns fantastiskt.
Vad har du hittills hunnit med?
- Som kanslichef är det mitt jobb att skapa förutsättningar så att medarbetarna kan göra ett bra jobb. Så framför allt har jag tillsammans med personal och styrelse börjat lära mig om vad vi gör på nationell, regional och lokal nivå. Att sätta sig in rutiner och strukturer är väl inte det hetaste att prata om, men mycket tid har också gått åt till just det.
Vad ser du som de största utmaningarna med ditt jobb?
- Det jag ser fram emot är att få fler att engagera sig i Neuroförbundet. Vi ska vara den självklara aktören vad gäller både kunskap om neurologiska diagnoser men också den arena för gemenskap som föreningslivet är. Det är ett arbete som vi gemensamt inom rörelsen behöver hjälpas åt med.
Vad hoppas du kunna åstadkomma på lite sikt?
- Jag tror att en stor del handlar om att vi behöver synas mer för dem som behöver oss. Vi behöver bli relevanta för fler.
Vad gör du på din fritid?
- Jag tränar och gillar att springa och vara på gymmet, spelar brädspel med mina barn. Jag påtar i trädgården, är ideellt aktiv inom bland annat KFUM-rörelsen men också i den lokala kolonilottsföreningen.