Funktionsnedsatta "försökskaniner" för gaskamrarna under Förintelsen
Den 27 januari är det internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945.
Nazisterna dödade många judar och romer under andra världskriget men även funktionsnedsatta mördades eftersom nazisterna inte ansåg att de var livsdugliga.
Neuroförbundet har träffat historikern Oscar Österberg på Forum för levande historia, som beskriver morden på funktionsnedsatta som del av ett gemensamt mönster i den nazistiska världsbilden.
- Det handlade om en socialdarwinistisk syn på mänskligheten som först och främst grundades i ras. För nazisterna var ras det absolut viktigaste, viktigare än något annat.
Nazisternas rasfantasi tar del i olika processer och händelser vid olika tider på olika platser. Idén var att den egna ”rasen” behövde vårdas och bli så stark som möjligt. Tanken att den egna ”rasen” skulle vara hotad fanns redan innan Hitlers tid vid makten då en del tyskar ansåg att väldigt många av de mest dugliga männen hade dött under första världskriget.
”Barnaktionen”
I juli 1933 inför nazisterna tvångssterilisering med syftet att sterilisera de personerna med dåliga arvsanlag som de ansåg belastade samhället. Krigsveteraner som förlorat olika lemmar var inte inkluderade i steriliseringen utan det handlade om personer som nazisterna ansåg hade ärftliga dåliga gener som skulle bort från det tyska "rasfolket".
- Framför allt kopplar historiker morden på funktionsnedsatta barn till en händelse med två föräldrar som hade en nyfödd bebis med funktionsnedsättning. Föräldrarna skriver ett brev till Hitler och undrar om staten kan hjälpa till och döda barnet. Något som så småningom leder fram till att nazisterna vill ha fram ett centralt register på människor som led av en rad funktionsnedsatta diagnoser, säger Oscar Österberg.
Under hösten 1939 får institutioner som vårdade funktionsnedsatta barn en order om att skicka in uppgifter centralt om vilka barn som lider av svåra ärftliga sjukdomar. Den nazistiska ledningen beslutar att barnen med dåliga gener ska mördas i största hemlighet. På speciella institutioner får barnen antingen dödliga injektioner eller får svälta ihjäl. Det finns inga totalt säkra siffror på hur många barn som miste livet, men cirka 5 000 offer brukar det talas om.
T4
I samma veva som ”Barnaktionen” börjar nazisterna även fundera på möjligheten att mörda vuxna funktionsnedsatta på institutioner. Något som så småningom blir den omtalade T4-aktionen. Det är även vid denna tidpunkt som nazisterna experimenterar med att bygga gasbilar som senare kommer användas i Förintelsen. I Berlin bygger man upp en apparat som har ett kontor på Tiergartenstrasse 4, där av får aktionen namnet T4.
- På de vuxna institutionerna räknade nazisterna med att ungefär en av fem skulle mördas och ungefär 70 000 funktionsnedsatta personer mördas totalt. Även om morden skulle ske i största hemlighet sprids ändå informationen ut till den tyska befolkningen. Fler börjar ställa frågor och det blir protester bland annat från den katolska kyrkan, säger Oscar Österberg.
Eftersom fler tyska medborgare börjar ställa frågor kring om det verkligen är rätt att mörda funktionedsatta, som dessutom tillhör det tyska folket, beslutar Hitler sommaren 1941 att lägga ner T4-aktionen.
- Efter att T4 auktionen läggs ner har många nazister utvecklat en viss yrkesfärdighet i hur man ska mörda människor systematiskt, därför flyttas dessa människor över till det som sedan blev Förintelsen, säger Oscar Österberg.
I hemlighet fortsätter en del nazister att mörda funktionsnedsatta och totalt ska mellan 200–300 000 personer med funktionsnedsättning ha mördats mellan 1939-1945.
Ur ett historiskt perspektiv, hur farligt skulle du säga att det är att vara funktionsnedsatt under krigstider?
- Rent allmänt så är det så att oavsett om du lever i demokrati eller en diktatur, blir det svårare under krissituationer. Det är svårt att upprätthålla en fungerande infrastruktur om det pågår krig och sjukvården blir ännu mer belastad. Funktionsnedsatta blir mer utsatta. De tillhör säkert en av de mest utsatta grupperna i krig, avslutar Oscar Österberg.
