En kvällsbild på Riddarfjärden och Stockholms stadshus. Foto.
Efter sju veckor på sjukhuset i Umeå flyttades My till ett rehabiliteringsklinik i Stockholm, där de var specialister på just ryggmärgsskador. Foto: Pixabay.

My: ”Livet är inte slut för att jag sitter i rullstol”

En vacker sommardag 2016 förändrades livet för alltid för My Andersson. En bilolycka gjorde henne förlamad från bröstet och ner. Sedan dess är hon rullstolsburen. Men hon bestämde sig tidigt för att göra det bästa av situationen. På allas.se berättar hon själv om hur hon lever idag.

My Andersson kommer rullande efter stigen vid vattnet, bredvid sig har hon sin mamma Ewa. De småpratar och skrattar. Det märks på deras sätt att kommunicera att de har en kärleksfull och öppen relation till varandra.

– Vi har alltid vara tighta, men efter olyckan känns det som att vi värderar livet och tiden med varandra än mer, säger Ewa.

My fyller i:

– Som familj ser vi inte hinder eller tänker att livet är slut bara för att jag sitter i rullstol.

Det var den 24 juli 2016 som Mys liv förändrades. Hon och sambon, Viggo, var hemma hos Mys föräldrar i deras sommarstuga ett par mil utanför Luleå. De hade släktmiddag. Ewa berättar att dagen var perfekt, på alla sätt och vis. Det var strålande sol, de badade och åt gott.

Men hon minns också tydligt hur de under kvällen gick från glädje till djup sorg. My däremot, minns inte lika bra.

– Kanske är det så att jag inte vill minnas, säger hon.