Louise Hoffsten: Jag vill sprida hopp

– Tillvaron är aldrig perfekt utan alltid en blandning av ljus och mörker. Då och då kastas en näve grus in i tillvaron. Alla får vi vår beskärda del av detta – mer eller mindre. Som för mig. Min sjukdom får konsekvenser för hur jag lever, men hindrar inte att jag lever. Den finns och den får finnas, säger sångerskan och låtskrivaren Louise Hoffsten.

Hon är aktuell med en ny bok om sitt liv. Den har fått titeln "En näve grus" och är skriven tillsammans med journalisten och författaren Lena Katarina Swanberg. De har suttit tillsammans och reflekterat, skrattat och ibland fällt några tårar.

Louise Hoffstens första bok, med titeln "Blues", kom ut 1998. Den skrev hon i vredesmod och ilska. Mannen hon då var gift med hade lämnat henne för en annan kvinna. Och så hade hon fått beskedet om multipel skleros, ms.

– Många frågade om en fortsättning på "Blues" och ville ha reda på hur mitt liv ser ut i dag. Jag tvekade länge, men när jag fick möjlighet att arbeta med Lena Katarina kändes det rätt. För tjugo år sedan trodde jag att allt var kört. Men så blev det inte. Nu vill jag visa att det går leva med en svår sjukdom. Kanske låter det lite pretentiöst men jag vill sprida ljus och hopp till andra människor.

Under hösten syntes hennes namn och ansikte under Neuroförbundets kampanj för att visa att de som har till exempel ms inte är ensamma. Kampanjen fortsätter nu med målet att samla in mer pengar till forskningen om olika neurologiska sjukdomar.

– Att låna ut sitt namn till en sjukdom är inte lätt. Risken är att jag blir förknippad med sjukdomen under lång tid och att de jag möter inte ser personen Louise. Ändå ville jag vara med i kampanjen. Jag är ju inte ensam om att ha en neurologisk sjukdom och det behövs mer forskning på det här området.