Elisabet Frerot Södergren vill visa på bra livskvalitet trots ms
TV4-journalisten Elisabet Frerot Södergren hade hemlighållit sin diagnos ms i 12 år, men valde till slut att berätta. I en direktsändning. Hon hade artisten Louise Hoffsten som gäst i TV-studion, som också har ms.
-Louise är en förebild att det går bra att leva, trots ms. Kan jag vara en förebild för någon, är jag gärna det.
När de flesta i samhället är lediga för dagen råder hög aktivitet på några arbetsplatser. TV4:s nyhetsredaktion är en av dem och Elisabet Frerot Södergren är kvällens nyhetspresentatör. Tillsammans med redaktören planerar hon sändningen och det syns att Elisabet trivs i sitt hektiska jobb.
Hon minns tydligt hur hon tänkte inför den direktsända intervjun med artisten Louise Hoffsten.
-Intervjuar man Louise Hoffsten, blir ämnet ms oundvikligt idag. Hon har betytt väldigt mycket för mig och visat att det går så bra att leva med ms.
-Jag funderade väldigt mycket innan intervjun, om jag skulle berätta det här om mig själv. Jag bestämde mig för att nu är det dags att sluta mörka min sjukdom, säger Elisabet.
Bränner sig på iskall läskburk
2001 var Elisabet korrespondent för TV4 i Frankrike. Ett mycket hektiskt jobb och en hel del i hennes liv var rätt rörigt vid den tidpunkten. Hon sitter på ett tåg från Bryssel hem till Paris efter några extra intensiva arbetsdygn. Tågvärdinnan serverar bricklunchen och ger henne en väl kyld läskburk ur en ishink. När Elisabet tar emot den med vänster hand bränner det som av stark hetta i hennes hand. Hon skriker till av smärta och frågar anklagande värdinnan varför hon serverar varm läsk.
Hennes nerver i vänsterarmen är helt upp och ner och hon mår allmänt dåligt vid hemkomsten.
-Jag ringde en god läkarvän i Frankrike och han lyckades ordna en tid hos en neurolog redan morgonen därpå, en lördagsmorgon, berättar Elisabet Frerot.
Samma eftermiddag blev hon inlagd på privatsjukhuset American Hospital i Paris och en stor undersökning med magnetröntgen och provtagningar inleddes direkt. Efter några dagar skickades hon vidare för ytterligare utredning på det stora sjukhuset Pere Lachaises neurologklinik. Inom en månad var läkarna eniga om att det var multipel skleros, ms Elisabet hade fått.
Tänkte emigrera efter vårdsamtal
Hemma i Sverige var hennes vänner och familj oroliga och tyckte att hon skulle komma hem för bättre vård. Elisabet kontaktade svensk sjukvård på telefon och berättade om sina symtom och de franska läkarnas utlåtande. Hon fick ett tveksamt besked, att hon kanske skulle kunna få besöka en neurolog om tre månader.
-Då bestämde jag mig för att stanna i Frankrike för vård. Jag hade då tankar att emigrera dit för gott, på grund av min ms och första kontakten med den svenska sjukvården. En stor besvikelse, säger Elisabet.
Efter ett år i Frankrike flyttade hon ändå tillbaka till Sverige. Väl här kom hon så småningom in bra i vården trots allt, via ms-centrum och Jan Hillert på Karolinska Huddinge sjukhus. Hon hade ett stort skov 2001 och det är av sviterna efter det hennes symtom härrör.
Långa handskar som gimmick
Det är ett av benen som inte riktigt svarar muskulärt som hon vill alla gånger. Den väldiga tröttheten, fatigue, som många med ms har och nervsmärtor i vänster arm.
-Det är inget motoriskt fel på min vänsterarm, men det gör väldigt ont i huden. Temperaturskillnader kan kännas mycket obehagliga och att lägga vänsterhanden på till exempel ett svalt glasbord, gör fruktansvärt ont. Mina nerver skickar fel signaler, förklarar Elisabet Frerot.
Under flera år gick hon med en lång handske på vänsterhanden för att skydda huden.
-Jag gjorde en gimmick av det och hade handskar med glitter och i olika färger. De flesta omkring mig trodde nog att det var en modepryl.
-Om jag jämför med många andra personer, är mina symtom lindriga och därmed är sjukdomen hanterbar. Därför kan jag nu å ena sidan känna att det är lite förmätet av mig att prata om min ms. Å andra sidan är det ju många som får ms i den form jag har, med en ganska liten funktionsnedsättning och det är också viktigt att berätta.
Vill visa nysjuka på möjligheter
-Psykiskt är ms en tuff diagnos att få. Först kändes det som en dödsdom. Hela livet rasade och jag såg mig själv i en rullstol ganska snart.
-Men livet tog inte slut. Det vill jag visa nysjuka. Det går bra att leva med sin ms och göra det bästa av situationen. Det är viktigt att veta att det finns många som lever ett bra liv, trots en kronisk sjukdom, tycker hon.
Att få en kronisk sjukdomsdiagnos mitt i sin arbetskarriär har sina sidor. Många kan vittna om att de efter ett tag blivit utmanövrerade från den position och tjänst de haft. Men för Elisabet Frerot har det fungerat bra.
-Jag berättade nästan inte för någon de första åren. Min chef fick naturligtvis veta eftersom jag låg på sjukhus i Paris den första tiden och inte kunde jobba alls.
Livrädd för att bli uträknad
-Jag var livrädd för att bli uträknad som journalist. Att bli stämplad som en sjuk människa som inte var att räkna med. Läkarna ville fortsätta sjukskriva mig även efter den första akuta tiden, men jag vägrade, berättar Elisabet. En kort period provade hon att arbeta halvtid, men märkte snabbt hur omgivningen inte riktigt räknade med henne längre och gick därför snart tillbaka till heltid igen.
Åter i Sverige fick hon en annan tjänst inom samma koncern, som programledare på Kalla Fakta. De stabilare arbetstiderna på ett veckoprogram gjorde det möjligt att hantera livskrisen. Och att jag fick det jobbet då hade inget med sjukdomen att göra. Det var på gång innan jag blev sjuk och var bara en lycklig slump.
Jobbat med ms-förnekelse
-Ska jag vara riktigt ärlig har jag tonat ner min sjukdomsdiagnos väldigt mycket och pratat om det så lite som möjligt, för att förminska eventuell problematik. Jag har under en lång tid hållit igång i mitt jobb, som om sjukdomen inte fanns. Hon tycker att TV4 har varit en bra arbetsgivare.
Livet började fungerade bättre. Mycket genom att Elisabet under tiden också träffat en ny man och fick två barn med honom. En period av arbete som mamma på hemmaplan följde. Under graviditeterna och amningsperioderna höll hon upp med bromsmedicinen och har hittills inte vara tvungen att börja igen.
När hon blev erbjuden att bli korrespondent igen var hon först tveksam till att faktiskt klara av det.
-Skulle jag klara att vara utrikeskorrespondent, när sjukdomen kan vara så oberäknelig? När kroppen dessutom utsätts för mycket stress, dålig sömn och icke regelbundna måltider, är det svårt att se hur den ska reagera alla gånger, berättar hon.
Hanterar smärtorna med jobbfokus
Men hon tog ett beslut att fortsätta och det har gått bra.
-Det är klart att när jag vissa perioder har haft ont har jag tänkt, varför utsätter jag mig för det här?
-Men att få ha ett spännande jobb som jag brinner för, hjälper mig också att hantera ms-smärtorna. Det är lättare att skuffa smärtorna åt sidan genom att fokusera på något annat. Jämfört med att bara sitta hemma och tänka på hur ont jag har, hävdar Elisabet Frerot Södergren.
Journalisten har verkligen lyckats dölja sin hälsosituation skickligt, likt en välspelande skådespelare.
-Ja det är klart, skrattar hon.
-Jag är ju programledare i TV och då lär man sig att inte visa hur man egentligen mår under ytan. Det är vårt jobb. Hur trött, ledsen eller stressad man än är, får det inte synas när det är sändning. Då ska det se ut som om man är helt cool och kan allt.
Ger råd hemligt i TV-korridorer
Några av kollegorna på den stora TV-redaktionen i Värtahamnen i Stockholm har med åren fått reda på att Elisabet har ms. En och annan har kommit lite i smyg och frågat henne till råds, åt sig själva eller åt vänner.
-Nu har jag haft min ms så länge och gått igenom både chockfasen och förnekelsefasen, till ett slags acceptans av situationen. Jag har bevisat att jag klarar av arbetet och livet för min familj och arbetsgivaren, så nu har jag inga problem med att berätta. Jag känner mig trygg och kan jag vara en förebild för någon i denna situation, är jag gärna det.
Fysiskt aktiv med yoga på schemat
Hon har varit mycket fysiskt aktiv hela livet och det syns. -Jag har alltid varit nästan beroende av att träna kroppen. Jag brukade klättra i berg, hålla på med hästhoppning och åka skidor off piste. Hon tränar mycket fortfarande och yoga är en av aktiviteterna hon gillar.
-Det är en mycket bra träningsform. Den skapar ett lugn. Och jag känner tydligt, att när jag mår bra i övrigt, har jag egentligen inga smärtproblem. När jag däremot är trött, utarbetad och sliten känner jag av smärtorna.
-Så för mig är huvudnyckeln till att må så bra som möjligt, att få sova bra och tillräckligt länge, säger Elisabet Frerot.
Uppmandes sluta googla om ms
Hennes man är allmänläkare och gav henne ett råd, när han såg ett upprepande beteende hon hade de första sjukdomsåren.
-Jag satt tidigare ofta och sökte information på Internet om ms. Jag var då helt uppfylld av vad som skulle kunna hända mig framöver.
-Min man sa då åt mig att helt enkelt sluta med det och istället lita på den läkare jag har. Det rådet tog jag och det har varit bra.
-Jag är Elisabet som mamma, korrespondent och programledare i första hand och inte Elisabet med ms. Det kan hända att sjukdomssymtomen blir mer besvärliga i framtiden och då får jag ta hand om det. Men tills dess ska inte sjukdomen få styra mitt liv, säger Elisabet Frerot Södergren med eftertryck.
Tror på predisposition
Elisabet Frerot berättar att neurologer hon har kontakt med hävdar att ms inte har med stress att göra.
-jag tror att man kan ha ms i kroppen som en predisposition. Sedan är jag rätt säker på att det inte var någon tillfällighet att det första riktiga skovet för mig kom i en mycket stressig livsperiod.
Framtiden tänker hon inte på mer än nödvändigt. Hon vill leva i nuet. Familjen har dock börjat fundera på att bygga ett nytt hus och då tänker hon ändå in lite praktiskt med tanke på sina eventuella framtida rörelsebesvär.
-Jo det här med trappor kan man kanske undvika och det är nog bra om det är lite anpassat och så tillgängligt som möjligt, säger Elisabet Frerot Södergren.
Håkan Sjunnesson
Direkt efter att Elisabert Frerot Söderberg berättade om sin ms-diagnos i en direktsändning 2013, kontaktade Reflex redaktion henne och blev det första tryckta magasinet att berätta hennes berättelse omkring sin ms-diagnos.