Berättarafton 2010
Från lokalt till globalt
Jan Andersson välkomnas av ordförande Tage Andersson
Ett trettiotal intresserade kom till Stångenäshemmet i Brastad för att lyssna till Jan Andersson från Lysekil som har arbetat som journalist i över 15 år, bl.a. som korrespondent för Sveriges Radio i Istanbul, Turkiet. De senaste åren har han också jobbat i Mellanöstern och rapporterat från flera krig, närmast Gazakriget mellan Israel och Hamas i början av 2009.
Jan Andersson arbetar numera på Dagens Eko, Sveriges Radio i Göteborg som allmänreporter. Från början hade Jan inga tankar på att arbeta som utrikeskorrespondent men när han 2005 fick ett erbjudande om att åka till Jerusalem bestämde han sig för att prova på en sommar. Det blev början på en resa som fört honom från Lysekil till platser som Gaza, Libanon, Turkiet och Georgien.
Jan berättade om skillnaden mellan att arbeta som utrikeskorrespondent och att vara utsänd reporter. En korrespondent bor och lever i landet man rapporterar från och får därför möjlighet att bygga upp ett helt annat kontaktnät på plats.
Ett av Jans första uppdrag var i Natanya i Israel 2005. Där sprängde en självmordsbombare sin bomb i en gatukorsning och orsakade stor förödelse. Efter två timmar var platsen tvättad med högtryckstvätt, hålet i asfalten lagat, nya gatuskyltar och trafikljus uppsatta och de splittrade glasrutorna i det närliggande köpcentret utbytta. Livet återgår till vardagen efter två timmar.
Efter en explosion i Istanbul i Turkiet 2008 var Jan snabbt på plats för att rapportera. Ingen visste vad explosionen berodde på, var det en bilbomb eller en gasläcka? Inga journalister släpptes in förrän dagen efter, när platsen där minst 17 personer dödats, städats noggrant. Jan berättade att det var en konstig känsla att veta att där han satte sina fötter hade kanske någon dött dagen före, utan att ett spår syntes.
Sommaren 2008 rapporterade Jan från kriget mellan Georgien och utbrytarrepubliken Sydossetien dit han åkte med nattåg. Vid samma tid gick ett rykte om en förestående rysk attack. Det var svårt att sova på tåget eftersom en lös bult i sängen skramlade högljutt vid varje skarv i rälsen. Under ett telefonsamtal med Carl Bildts statssekreterare hördes skramlet, hon trodde då att skottlossning utbrutit. Senare gjorde Jan ett inslag från Gori i Georgien, detta var enda tillfället under hans tid som korrespondent som han var riktigt orolig för sin personliga säkerhet. Berusade och narkotikapåverkade soldater lekte med sina vapen, detta var också soldater som inte var vana att umgås med journalister. I sådana situationer måste man jobba med alla sina sinnen och inte ta några onödiga risker, berättade Jan. Som skydd hade han skottsäker väst och en satellittelefon för att hålla kontakten med yttervärlden. Flera internationella nyhetsbyråer skickade helt oerfarna reportrar till detta krig vilket Jan anser vara mycket oansvarigt.
Strax före jul 2008 inleddes Israels flygbombningar av Gaza. Det blev inget lugnt julfirande för Jan, vissa dagar gjorde han fyra inslag per dag för Dagens Eko.
Israel bombade också tunnlarna mellan Egypten och Gaza, tunnlar som byggts för att förse Gazas innevånare med förnödenheter sedan Israel stängt gränsen till Gaza 2006.
Det blev stor kontrast för Jan att komma hem till lugnet i Lysekil efter att ha befunnit sig mitt i ett krig.
Jan avslutade med att berätta att det kan vara frustrerande att inte få se resultatet av de man rapporterat om, t ex är Gaza helt stängt för utländska journalister. Som reporter måste man också se upp med att olika parter i en konflikt försöker strypa eller styra informationen till media samt vad som får skrivas och sändas i radio och TV.