Hur kul kan det bli - i en rabatt?
Kåseri av Monika Brinkenfeldt så här i Coronatider
Hur kul kan det bli – i en rabatt?
Frågan är verkligen berättigad.
I synnerhet om den som ställer frågan är min väninna från storstadens asfaltsdjungel.....
Redan för 30 år sedan kunde hon meddela, att ”jo, badstränder är väl helt ok – om det inte vore för all denna jäkla sand!
Så synen på rabattens kulfaktor är en nu viktig del i våra diskussioner. Våra dagliga samtal pågår före-under-och-förhoppningsfullt-efter, Corona. Jag, en 73-årig riskzoonare, med dåliga lungor, hon en - älskare av stadens inte-just-nu-existerande, puls och tempo.
Dagens fråga är betydligt mer omfattande än vad man först kan tro. Om man ändå äntligen har lärt sig att uppskatta livet på landet och riktigt längtar ut till rabatterna som man själv helt har skapat, ägnat massor timmar åt och nu vill ägna sitt hela fokus – några dagar i alla fall, nu om våren, som vi ännu inte riktigt känner har kommit men som strax ändå kommer gå över i sommar.
Så det är nu, det ska ske.
I år är det dock en stor förändring – Corona. Successivt har vi fattat och fattar ännu mer. Information, insikter och nya direktiv, växer fram som svampar ur jorden i en rasande fart. Corona-viruset tar ringa hänsyn till vårt agerande och våra tvättade händer, utan fortsätter sin färd över världen tyst och effektiv.
I väninnans och mitt telefonsamtal idag handlar det alltså om rabatter, som man ska åka ut till lantstället för att ta hand om.
Men min asfaltsdjungelälskande väninna i storstaden, är i tvekan. Tänk om man inte kommer hem igen, tänk om kollektivtrafiken stannar helt. Eller vi inte får åka ens med bil fram och tillbaka. Vilket smärta är då störst, vilken uthållighet har man mest. På landet eller i lägenheten i stan?
Ja, för mig, lantlollan på Öland, är det självklart att bli kvar här i mitt hus helt nära det öländska alvarets vidder och en trädgård att spana in varje morgon. Hälsa på alla katter som drar förbi, iaktta duvans snack med min Buddha och mina händers krafsande bland löven efter de enstaka blåsipporna bakom körsbärsträdet.
Men för väninnan är det inte självklart och trots mycket resonerande växte inte något entydigt beslut fram i vårt samtal.
Men valet präglas ändå av väninnans korta konstaterande;
”Hur kul kan det bli – i en rabatt?