Mycket vi inte vet än om stroke och covid-19
Covid-19 är en utmaning för vården och rehabiliteringen på många olika sätt. Hur påverkas strokevården och vad gäller för risken att drabbas av svår covid för den som haft en stroke? Och hur påverkas den livsviktiga rehabiliteringen efter en stroke av att vården fokuserar på coronaviruset. Vi ställde våra frågor till en expert.
Överläkare Katarina Jood är neurolog och specialiserad på strokesjukdomar. Hon är verksam på Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet. Katarina Jood har jobbat och forskat om stroke sedan slutet av 90-talet.
Vad gäller för den som haft stroke, när det gäller risken att drabbas allvarligt av covid-19?
- Vi måste vara ödmjuka inför det faktum att vår kunskap om covid-19 fortfarande är begränsad. Många som drabbats av stroke är äldre och tillhör redan genom ålder gruppen med ökad risk att drabbas av svår covid. Sannolikt är det så att personer som har flera riskfaktorer har högre risk för svår covid-19 om de smittas av coronavirus och många som drabbats av stroke har ju dessutom ofta behandling för högt blodtryck och till exempel diabetes. Är man yngre än 70 år och drabbats av stroke och inte har några andra riskfaktorer är det mer oklart om stroke i sig innebär en ökad risk för svår covid-19. Vi måste alla vara försiktiga och följa råd om handhygien och social distans för att undvika smitta. Har man drabbats av stroke, och dessutom har någon annan riskfaktor gäller detta i ännu högre grad. Det här är viktigt att upprepa - hela tiden. Och jag skulle gissa att så småningom kommer vi att veta mer, för det här viruset är så nytt för oss.
En annan aktuell fråga handlar om att det är mycket färre som söker vård för symtom på stroke. Vad tänker du om det?
- Det är oroväckande men samtidigt någonting som man kan göra något åt. Hos oss i Göteborg har vi sett att det i första hand är de som har milda symtom på stroke eller övergående symtom, en så kallad TIA som inte söker. Där såg vi redan tidigt efter att restriktionerna infördes att de grupperna minskade betydligt på våra strokeavdelningar.
- Att ha drabbats av en mild stroke eller övergående symtom, TIA, är varningssymtom och då är det jätteviktigt att man söker vård så att vi kan utreda och ge en bra förebyggande behandling så man slipper drabbas av någonting värre framöver. För stroke och TIA är det samma sak nu som innan coronapandemin som gäller; alltså: gör AKUT-testet – och tveka inte: ring ambulans och sök akut om du får strokesymtom, även om de är milda. Det är jätteviktigt!
Vi har också läst i media om flera fall i USA där unga covidpatienter drabbats av stroke. Har du någon kommentar till det?
- Än så länge är det preliminära fallrapporter som har kommit. Det som publiceras har publicerats väldigt snabbt. På vissa ställen har man rapporterat en ökning av strokefallen och man har också rapporterat att de som drabbats av svår covid också har drabbats av stroke, hjärtinfarkt och olika komplikationer med blodproppar som till exempel propp i lungan, lungemboli. Så vid svår covid, kanske vid mild också - det vet vi inte, påverkas blodets benägenhet att bilda blodproppar. En rapport som har uppmärksammats är en fallrapport med fem fall av yngre strokepatienter som drabbats av stroke i samband med covid-19 och som publicerades i den vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine för någon vecka sedan. De var yngre än 50 år och kom in med stora strokes – där ett av hjärnans större blodkärl hade täppts till av en blodpropp och några av dem hade inte några andra riskfaktorer för stroke.
Vårdskuld och rehabiliteringsskuld pratas det också om i spåren av covid-19. Vad kan det här betyda för den som behöver rehabilitering efter en stroke?
- Rehabiliteringen efter en stroke har varit den svaga länken tidigare och det blir inte bättre av den här problematiken med covid inom korttidsvården och äldreboendena. Dessutom tillkommer behovet av rehabilitering av dem som drabbats av en svår covid. Det kommer behövas mer resurser till rehabiliteringen, det har vi behövt redan tidigare.
- Det är viktigt att inte all annan sjukvård och rehabilitering trängs undan av covid och det är sjukvårdens ambition att vi ska kunna klara både och. Men det har varit nödvändigt att ställa om för att bereda plats för covidpatienter och det har inneburit att vi fått ställa in planerad vård. Omställningen fick göras snabbt och utan att vi visste hur länge det skulle pågå. Det är en sak att skjuta på planerad vården till exempel en månad en helt annan sak att skjuta på den i ett år.
- I början var vi också lite oroliga för de som drabbats av stroke och tyckte att alla strokeöverlevare skulle hålla sig hemma för att de inte skulle riskera smittas av coronaviruset i samband med besök inom sjukvården, och så kan man ju resonera om det varar en eller två månader. Nu talar dock allt för att det här kommer vara längre. Då måste vi se till att den vanliga sjukvården och rehabiliteringen också fungerar, så att man inte får negativa effekter på andra håll. Här tror jag att det nu är tid för sjukvården att reflektera i hur vi ställde om i början av pandemin och göra justeringar, för att det här kan bli långvarigt. Hittills har fokus varit på att klara en akut omställning och en helt ny situation. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att vi skulle drabbas på det här sättet, i samhället och i sjukvården, och nu är det dags att försöka se hur vi ska klara detta även under en längre period. Mycket kan förstås göras på distans genom telefon och digitala vårdbesök, men inte allt.
- Det är svårt att ge generella råd till den som drabbats av stroke, men det är viktigt att försöka göra det bästa av situationen för var och en och ändå hålla igång med aktiviteter, hitta nya vägar. Det är en utmaning för alla som tvingats isolera sig och inte kan komma till mötespunkter, umgänge eller träning som planerat.
Bortsett från covid-19 – vad händer inom strokeområdet?
- Vi får större och större möjlighet att behandla stroke akut. Förr var det så med dem som drabbats av blodproppar i hjärnan att vi var begränsade till ett tidsfönster som var mycket snävt, för att behandla med trombektomi (att dra ut blodproppar mekaniskt). Det utökas mer och mer nu och det är en stor sak!
- Socialstyrelsens nya riktlinjer innebär att man kan göra trombektomi i vissa fall i upp till 24 timmar efter en stroke. Då gäller det att vi har en god organisation så att vi snabbt kan identifiera de här personerna och föra dem till de sjukhus som kan utföra trombektomin. Det ställer krav både på en bra diagnostik och en god organisation av ambulanssjukvården för transport.
- Sedan ser jag rehabiliteringen som en väldigt viktig del som behöver uppmärksammas. I många fall har det saknas en bra struktur för övergång mellan sjukhusvård i samband med den akuta stroken och fortsatt rehabilitering utanför sjukhuset, vilket många strokedrabbade påpekat. Samarbetet mellan sjukhuset, kommunen och primärvården har inte alltid fungerat optimalt och det är inte ovanligt att drabbade har hamnat mellan stolarna och därför inte fått den möjlighet till rehabilitering, stöd och uppföljning som de skulle ha behövt. Där behöver vi samarbeta på ett bättre sätt.