Studie avslöjar: Koden ”funktionshindrad” allt vanligare på Arbetsförmedlingen

Tio procent av alla arbetssökande kodades som funktionshindrade år 1992 av Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel år 2011 var 25,3 procent. Den kraftiga ökningen analyseras i en artikel av Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, och Ida Seing, doktorand vid RAR, Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, Linköpings universitet. De har intervjuat specialister på Arbetsförmedlingen, som arbetar just med funktionshinderkodning. Deras artikel heter "En möjliggörande arbetsmarknadspolitik? Arbetsförmedlingens utredning och klassificering av klienters arbetsförmåga, anställbarhet och funktionshinder".

Social kompetens allt viktigare

Artikelförfattarnas slutsats är att det är mycket fokus på effektivitet och att det har skett en normalitetsförskjutning i arbetslivet på anställningsbarhet.

- Det ska vara rätt utbildning men det har mer och mer blivit en betoning på att kunna anpassa sig. Det gäller att ha rätt attityd, vara flexibel, ha social kompetens och samarbetsförmåga och fungera väl med både kollegor och kunder, säger Ida Seing.

Kodning också positiv

De har tittat på Arbetsförmedlingen sätt att koda olika personers lämplighet för olika jobb och ser att kravlistan höjts, framför allt på den psykosociala förmågan. Det finns 14 aktuella koder, som redovisas efter artiken här nedan.
Kodningen fyller ett administrativt syfte och är en organisatorisk klassificering.

- Arbetsförmedlingen ska genomföra regeringens arbetsmarknadspolitik och kodningen är ett instrument. Genom att koda en människa för någon form av funktionshinder, öppnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp. Till exempel lönebidrag, så det har en positiv effekt på så sätt för de som behöver, förklarar Ida Seing.

Inte tittat på kön och ålder

Artikelförfattarna har inte tittat speciellt på hur det ser ut mellan könen, olika åldrar eller vilken bakgrund man har i den här undersökningen. Inte heller hur personerna, som blir kodade, upplever det att få en kod.

- Och det skulle naturligtvis vara intressant att titta närmare på, säger Ida Seing.

Förvärvad hjärnskada och rörelsehinder är kodexempel

Några av de 14 koderna för olika typer av funktionshinder, som Arbetsförmedlingen använder är till exempel; "Förvärvad hjärnskada", "Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol", "Övriga rörelsehinder", "Psykiskt funktionshinder" och "Socialmedicinskt funktionshinder".

Exempel på det sistnämnda är att ha en kriminell bakgrund eller missbruk, men de som intervjuats exemplifierar också med ett avvikande utseende, kraftig övervikt, piercing och bristfällig hygien. Den socialmedicinska koden blir "ett slags restkategori för människor…som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens, flexibilitet och reflexivitet", skriver de två forskarna.

Resultatet blir en rundgång i systemet: Personer som inte anses anställbara klassas som funktionshindrade, och de som klassas som funktionshindrade anses inte anställbara. Att inte leva upp till arbetsmarknadens krav blir med denna logik i sig självt ett funktionshinder.

Transparens för resurseffekt

Funktionshinderkodningen uppfyller alltså ett administrativt syfte för Arbetsförmedlingen. Genom att koda en arbetssökande som funktionshindrad öppnas möjligheter att stödja, exempelvis med lönebidrag och skyddade anställningar. Kodningen skapar också transparens genom att myndigheten kan visa hur mycket resurser som läggs på olika grupper av arbetssökande.

-  För människor utan funktionshinder finns annars inte så mycket att erbjuda, det handlar mest om att "putsa på individen", som Ida Seing formulerar det, att få tillgång till en coach och lära sig skriva bra CV. Hon fortsätter:

- Arbetslöshet har gjorts till ett individuellt problem. Ansvaret har skjutits över från samhället till individen. Rätten till anställning har omvandlats till en skyldighet att vara anställbar.

Skapar etiskt dilemma

Samtidigt finns ett etiskt dilemma. Flera av de intervjuade ser sig som delaktiga i en negativ utveckling, genom att de stänger ut, stigmatiserar och stämplar människor som avvikande.

"Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi kvar?"

"Jag tycker att alla människor borde få vara med"

"Idag bedömer vi någon som funktionshindrad som vi inte skulle gjort för 20 år sedan. Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden"..., som några av dem säger.

Arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor

De intervjuade är överens om att deras arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor idag än tidigare. Forskarna kallar det för en "normalitetsförskjutning" i arbetslivet, med hårdare effektivitetskrav och mindre utrymme för avvikande personligheter: " Man har inte råd med den här som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko", som en arbetspsykolog uttrycker det.