Maria i sin elrulle i helfigur. Foto.
Maria Lillieroth skriver: Det är så vanligt att prata svepande och dömande om fusk. Synen på bristande kvalitet fastställs utan att ha kunskap och erfarenhet om hur det är att leva med personlig assistans. Foto: Alfred Skogberg, Neuro.

Personlig assistans – en fråga om jämlikhet

”Rätten till personlig assistans ska aldrig svaja för att en assistansanordnare förlorar sitt tillstånd eller att en kvällstidning har en rubrik om fusk. Misskötsel och kriminalitet ska självklart beivras, men låt inte ivern gå överstyr så att gränsen bli suddig och min självständighet ses som fusk.”

Det skriver Maria Lillieroth, ombudsman och juridisk rådgivare på Neuroförbundet i en debattartikel.

En av de ledande aktörerna inom personlig assistans, Humana, förlorade sitt tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, förra veckan. Jag kan inte uttala mig om IVO:s beslut var rimligt eller inte. Det jag vill adressera är konsekvenserna IVO:s beslut fått och får.

Den personliga assistansen lever under ett ständigt ifrågasättande. Jag skulle önska att vi särskiljer på själva rättigheten och själva verksamheten. Att vi en gång för alla slår fast att rättigheten personlig assistans är en demokratireform som gjorde att personer med funktionsnedsättning blev medmänniskor. Jag skriver ”gjorde” för jag är inte säker på att den helt och hållet gör det längre.

Vi använder cookies för att ge dig en optimal användarupplevelse. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer i vår integritetspolicy: neuro.se/integritet