Först år 2072 kommer Sverige följa lagen
Beslutsfattare behöver ta ansvar och skapa en jämlik rehabilitering utifrån individens behov. Neuros medlemmar vittnar om att färre än var femte person har en individuell rehabiliteringsplan trots att man har rätt till det enligt lag. Med dagens utveckling kommer lagen kommer att följas först år 2072, skriver Lise Lidbäck, förbundsordförande i Neuro, på Dagens Samhälles debattsida.
Rehabiliteringen för personer med neurologisk diagnos fortsätter att försämras. Neuros medlemmar vittnar om att färre än var femte person har en individuell rehabiliteringsplan trots att man har rätt till det enligt lag. Med dagens utveckling kommer lagen kommer att följas först år 2072. Om lagar inte följs behövs det vidtas åtgärder. Därför har Neuro frågat Sveriges riksdagspartier hur de vill lösa dagens rehabiliteringssituation inom neurologi.
Av svaren kan Neuro konstatera att inget riksdagsparti är villigt att vidta åtgärder för att se över hela fältet av insatser kopplade till rehabilitering och vuxenhabilitering. Något som vi på Neuro anser är nödvändigt för att kunna skapa en rehabilitering som följer lagen, för att kunna skapa en jämlik rehabilitering utifrån individens behov. Dagens situation, där våra medlemmars vardag påverkas av att landstinget inte tar sitt ansvar och individen därmed hamnar mellan de berömda stolarna, kan inte fortgå.
I dag finns det inget som kan bota en neurologisk diagnos som exempelvis MS, parkinson, stroke och muskelsjukdomar. Att leva med neurologisk diagnos bli därför ett livslång åtagande, där rehabilitering ofta blir den enda behandling som finns att tillgå. En behandling som i jämförande forskningsstudier visar sig vara en billig vårdinsats.
För en person med neurologisk diagnos blir en individuell rehabiliteringsplan ett tydligt dokument där såväl kortsiktiga som mer långsiktiga mål ingår. Det framgår vem som ansvarar för planen och vilka behandlingsinsatser som ska genomföras. För att rehabiliteringen ska ge bästa möjliga effekt följs den upp och eventuellt revideras. Med en fungerande organisering av hur en sådan plan utformas skulle mycket vara vunnet för individer med en neurologisk diagnos och för samhället. Neuro ser en stor risk att uteblivna rehabiliteringsplaner i stället ökar samhällets kostnader i form av andra insatser som exempelvis hemtjänst, hjälpmedel och färdtjänst. Samtidigt riskerar samhällets skatteintäkter att minska. Den viktiga rehabiliteringen finns inte att tillgå för att vidmakthålla individens sysselsättningsgrad.
Tyvärr är inte uteblivna rehabiliteringsplaner det enda problemet. Så många som 68 procent anser att de inte får tillräcklig information om möjligheter till rehabilitering. Med brist på kunskap och information är det svårt för neurologiskt sjuka att efterfråga det man så väl behöver. Då är det heller inte konstigt att hela 57 procent svarar att de är missnöjda med hur deras rehabilitering fungerar.
Allt fler förväntas klara sin träning själva men det ställer krav på att få handledning av kompetent personal som till exempelvis fysioterapeuter. Av Neuros undersökning framgår att allt färre har kontakt med sådan kompetens. Från att 29 procent inte hade kontakt med exempelvis en fysioterapeut år 2007 till att 72 procent saknade den kontakten år 2018. Det riskerar att leda till att man inte tränar alls eller tränar fel och att träningen förvärrar möjligheten till att klara vardagslivet och möjligheten att kanske kunna arbeta.
Våra undersökningar har genomförts vid tre tillfällen sedan år 2007 och vi ser att landstinget i över ett decennium nedprioriterar rehabiliteringen. Därför har Neuro valt att lyfta våra medlemmars verklighet så att den negativa utvecklingen bryts. Beslutsfattare på nationell, regional- och landstingsnivå behöver nu ta ansvar och skapa en jämlik rehabilitering utifrån individens behov. En parlamentarisk utredning på nationell nivå skulle kunna vara startskottet för att följa lagen, före år 2072.