Brister i styrningen av funktionshinderspolitiken

Nio svenska myndigheter har fått ett särskilt sektoransvar för att bidra till genomförandet av funktionshinderspolitiken. Riksrevisionen gör i sin granskning bedömningen att otydlighet i regeringens styrning har bidragit till att de olika myndigheterna tolkar, tillämpar och förhåller sig till detta sektoransvar på olika sätt, och att de kommit olika långt i sin roll. Granskningen visar också att det saknas sektorsansvariga myndigheter inom funktionshinderspolitiken för flera viktiga samhällssektorer, bland annat inom transportfrågor, rättsväsendet, konsumentpolitik och offentlig upphandling.

- Tyvärr delar vi den bild och den bedömning som Riskrevisionen gör i sin granskning. Det är otroligt viktigt att regeringen är tydlig i sina uppdrag och direktiv till sina myndigheter. Det saknas en tydlig handlingsplan för funktionshinderpolitiken och det saknas mätbara mål. Utan dessa blir också den politiska styrningen svag och avsaknaden av tydliga mål gör det svårt att följa upp, säger Lise Lidbäck, ordförande för Neuroförbundet.

De nationella handlingsplaner som finns i Norge, Finland och Island innehåller flera konkreta åtgärder till skillnad från den svenska tioåriga strategi som beslutades 2021 där det är otydligt vad som ska åstadkommas och hur myndigheterna ska bidra.

- Ett av problemen med otydligheten att är regionerna tolkar arbetet utifrån sina egna förutsättningar. Det får negativa konsekvenser för jämlikheten över landet gällande hur rättigheter, stöd och insatser uppfylls. Det är också problematiskt att myndigheterna ska granska sig själva i den här strategin. Vi ser fram emot milstolpen 2026 då det är sagt att en handlingsplan ska tas fram. Här hoppas vi på skarpare politiska mål och tydligare aktiv involvering från rörelsen, fortsätter Lise Lidbäck.

Läs Riksrevisionens uttalande och granskning här.