Marie Kierkegaard kan bli Årets Neuroprofil

Du har blivit nominerade till Årets Neuroprofil 2023. Vad tänker du om det?
- Oj vilken ära! Jag blir jätteglad, stolt och hedrad. Jag har ju i olika projekt haft kontakt med Neuro för vi fysioterapeuter förstod väldigt tidigt att det är patienterna som man ska ha med sig. Det är deras frågor som är viktiga att beforska.

Du har bland annat blivit nominerad för "hennes forskning om högintensiv styrketräning för personer med MS som är drabbade av hjärntrötthet”. Vad har hänt med den forskningen sedan dess?

- Det som var lite förvånande var att vi såg bra resultat både på personer som har tränat en och två gånger i veckan. Det var lite förvånande men samtidigt så tycker jag att det är så himla bra för det betyder att en gång är bättre än ingen gång. Och nu har vi precis samlat in 17 intervjuer från olika deltagare som varit med i förra studien. Både de som kom många gånger och de som kom få gånger. Nästa steg är att analysera svaren, för att se hur vi ska implementera resultaten, och få det här att fungera i verkligheten, i vården. Det roliga är att Karolinska universitetssjukhuset redan har plockat upp bollen och startat styrketräningsgrupper. Mitt nästa mål är att försöka sprida detta inom primärvården.

Vem är du för den som inte träffat på dig förut?
- Jag är legitimerad sjukgymnast eller fysioterapeut som yrket heter nu. Jag har jobbat väldigt länge inom neurologi, hela mitt yrkessamma liv. Jag började 1987 på Karolinska universitetssjukhuset. Jag är anställd på Karolinska institutet men har en ”förenad anställning”, vilket betyder att jag är lärare och forskare, men arbetar också kliniskt två dagar på Centrum för neurologi.

Vad var det inom neurologin som lockade dig?
- Det är så spännande. Det är klurigt och det finns ett stort behov av rehabilitering. Det är många av de neurologiska sjukdomarna som vi fortfarande inte kan bota, men vi kan göra saker för att förbättra livssituationen för personer som lever med en neurologisk sjukdom eller skada. Jag började inom stroke. Där vet man att vi kan förebygga mycket med mitt favoritämne fysisk aktivitet. Och sen har jag jobbat en hel del med forskning på neuromuskulära sjukdomar. De är ju väldigt svåra att beforska för det är små grupper. Jag gjorde mina doktorandstudier om en slags jympa för personer med dystrofia myotonica. Och sen kom jag in på MS-spåret.

Vad ger dig energi och engagemang?
- Mötet med personer, med patienter. Att göra lite skillnad för personer som är i en situation där det kan vara svårt. Att peppa och ge hjälp till självhjälp. Sedan har jag fördelen att få jobba med underbara kollegor som också är engagerade.

Vad har du mer på gång framöver?
- Förutom den kvalitativa intervjustudien som blir avslutning på det här med styrketräningen så håller vi i min forskargrupp på att utveckla ett digitalt egenvårdsprogram för att förebygga fall för personer med MS. Både de som är rullstolsburna och de som är gående. Det är jättespännande.

Om du får önska dig vad du vill inom neurologiområdet, vad önskar du dig då?
- Det första man skulle vilja är att man hittade bot för olika neurologiska diagnoser. Men det ligger inte inom en nära framtid och inte inom mitt kompetensområde. Däremot vill jag gärna se en mer jämlik vård. Tillgång till rehabilitering och hjälpmedel och kontakt med vårdpersonal som kan någonting om just den sjukdomen du har. I Stockholm har vi det bra. Ut i landet så kan det vara jättesvårt, speciellt om du har en ovanlig neurologisk sjukdom.

Fler finalister

I början av nästa vecka presenteras ytterligare tre finalister.