En suddig bild på Stefan med ett papper i handen. Foto.
Foto: Liberalerna/Cision.

Stefan Käll till minne

Stefan Käll, Katrineholm, 60 år, tidigare styrelseledamot, generalsekreterare och förbundsjurist på Neuroförbundet, har avlidit efter en tids sjukdom. Närmaste anhöriga är syskonbarnen Lorraine och Patrik, släkt och vänner.

Stefans entré i livet 1962 var dramatisk. Genast vid födseln skildes han från sina föräldrar med svävande motiveringar att han behövde sjukhusvård, då han saknade skelett i sina korta armar. Institutionsvård för barn födda med funktionsnedsättning ansågs då självklar. Hans mor hade, liksom ett stort antal andra kvinnor, ovetande om faran, ätit sömnmedlet neurosedyn under graviditeten.

Hem till Katrineholm

Först vid 2 års ålder återförenades familjen i Katrineholm, trots myndigheters motstånd. Då hade Stefan pendlat mellan spädbarnshem i Eskilstuna, Eugeniahemmet utanför Stockholm och ett sjukhus i Helsingfors. I Finland utfördes då unika barnoperationer för att öka funktioner i skadade armar och ben.

På Eugeniahemmet fick barnen tidigt prova och träna med mer eller mindre bra hjälpmedel och proteser, ofta under stora smärtor. Där förväntades de också bo långa perioder under sin uppväxt, åtskilda från sina föräldrar. Hjälpmedel för barn blev något helt nytt, de fanns tidigare bara för vuxna.

Barnens föräldrar startade 1962 Föreningen för de Neurosedynskadade. På föreningens uppdrag skickade advokat Henning Sjöström 1965 en stämning till läkemedelsbolaget som sålt neurosedyn. En uppmärksammad rättslig process slutade med en förlikning 1969 där bolaget tvingades betala ersättning till barnen. ”Jag växte upp med Henning Sjöström vid köksbordet”, brukade Stefan säga, som förklaring till att han blev jurist.

Stred mot orättvisor

Stefan använde sina barndomserfarenheter till att hela sitt liv strida mot orättvisor, för allas lika rätt och lika värde. Främst stred han för personer som lever med neurologiska funktionsnedsättningar, både i sitt yrkesliv, via politiken och i en rad föreningsuppdrag.

Inom Neuroförbundet, tidigare Neurologiskt Handikappades Riksförbund, NHR, var Stefan engagerad nästan 30 år, både som anställd och förtroendevald. Först arbetade han med ett 3-årsprojekt som syftade till bättre boende för personer med neurologiska diagnoser. När han senare anställdes som jurist på ett franskt försäkringsbolag, valdes han in i NHR:s förbundsstyrelse som ledamot och kassör.

Men han återvände till NHR 2001 som kanslichef/generalsekreterare och jurist.

Hans anställning vid förbundet upphörde 2017, då han fortsatte att åta sig olika uppdrag via sin egen juridiska firma.

Riksdagsman 2012-14

Parallellt med sina anställningar var Stefan politiskt aktiv för Liberalerna i Sörmland, dels i landstinget och dels som riksdagsman 2012-14. Han har också varit engagerad i bland annat Stil, Stockholm Independent Living och neurosedynföreningen under många år.

Frågor han brann för och bidrog till att utveckla var många: LSS, personlig assistans, diskrimineringslagen, neurosjukvård, boende, arbetsmarknad och försäkringar för att nämna några. Han har också hjälpt många att via domstol hävda sina rättigheter gentemot kommuner och stat. Att hävda sina rättigheter och kunna göra egna val var viktigt för Stefan. Att bara hänvisa till samhällets skyldigheter var inte tillräckligt.

Han agerade ofta som en entreprenör, då han älskade att starta nya verksamheter och gärna utmanade förväntningar. Inte minst gällde det nya satsningar för att öka NHR:s intäkter. Många lyfte på ögonbrynen när NHR avtalade att under en säsong tillsammans med ölbolaget Tuborg samla in pengar via en serie sommarkonserter under varumärket Grön Konsert, en dansk förebild. Ett senare samarbete med Postkodlotteriet gick betydligt bättre, då fick förbundet komma med som regelbunden förmånstagare.

Social och generös

Stefan var drivande och engagerad i allt han gjorde, med en energi som verkade outtömlig. Att ständigt vara igång enligt hans rättesnöre ”jag ångrar aldrig vad jag gjort, bara det jag inte har gjort” höll dock på att kosta honom livet när han 2010 fick en allvarlig stroke. Men han kom tillbaka. Stefan var också en mycket social och generös person, som älskade att omge sig med kollegor, släkt och goda vänner, gärna under trevliga former. Hans alltför tidiga bortgång sörjs av många, men våra tankar går i denna stund till Stefans närmaste.

Lise Lidbäck
Ordförande Neuroförbundet