En bister Lise Lidbäck på en vintrig trottoar. Foto.
"Många får sin assistansersättning indragen vid omprövning då Försäkringskassan pekar på ”väsentligt ändrade förhållanden”. Uttrycket har visat sig kunna innebära att flytta, börja studera på annan ort, men även förlora ett husdjur eller sluta träna." Foto: Alfred Skogberg.

Slutreplik: Försäkringskassan utnyttjar otydligheten

När lagstiftningen om assistans granskas från politiskt håll, borde Försäkringskassan iaktta försiktighet och inte starta utredningar på tunt underlag. Det skriver Lise Lidbäck, ordförande för förbundet Neuro, i en slutreplik på Altinget.se.

Ur debattartikeln:

Försäkringskassan må tycka att beslut inte fattas på lösa grunder, men det är orsaken till omprövningarna vi vänder oss mot. Statistiken talar sitt tydliga språk. Antalet assistansberättigade har minskat i tusentals. Assistans de haft rätt till i flera år och som grundligt utretts och omprövats regelbundet. Dessvärre har risken att bli hårdare bedömd ökat genom åren.

Det som förut självklart gav upphov till rätt till assistans gör inte det längre. Att starta en utredning innebär en stor risk för den enskilde. Detta för att synen på vilka behov som ger upphov till rätt till assistans har förändrats radikalt.

Politikerna har vaknat

Neuro ifrågasätter inte Försäkringskassans nitiska och rigida bokstavstolkning, snarare tvärtom.

Att assistansen genom regleringsbrev och rättspraxis urholkats och näst intill tappat sin ursprungliga intention är något som fått både riksdag, regering och den allmänna opinionen att vakna. Genom omprövningsstopp och utredningar försöker man nu att se över lagstiftningen. Det är i denna period av osäkerhet, där behov av försiktighet finns, som Försäkringskassan startar utredningar på tunt underlag.