Röster som saknas i dödshjälpsdebatten
Dödshjälpsdebatten, eller debatten om assisterat självmord, har under senare år berört många och känslorna är ofta starka. Men alltför sällan hör vi dem som arbetar med vård i livets slutskede, om vad de erfarit. En som har stor erfarenhet av just detta är Mikaela Luthman, överläkare på Stockholms sjukhem.
– Palliativ vård handlar om att lindra symtom, inte att avliva någon, säger hon.
Den palliativa vården, och den specialiserade palliativa vården, går ut på att vårda
människor under deras sista tid.
– Vi ägnar mycken möda åt att människor som är svårt sjuka ska få adekvat symtomlindring och en bra sista tid i livet. De ska få leva tills de dör och inte plågas av onödiga undersökningar, smärtsamma behandlingar som att få cellgifter, eller annat som gör att man mår dåligt.
Mikaela Luthman har under sina snart två decennier inom den palliativa vården träffat nära 30 ALS-patienter.
– Jag har även mött åtskilliga ALS-experter och de säger samma sak, man kvävs inte av ALS. Det vanligaste sättet man dör på är genom en så kallad kolsyrenarkos, man kan inte andas ut helt utan koldioxiden ansamlas.
Till slut blir man omtöcknad och medvetslös och dör, om man får säga så, en behaglig död.
ALS slagträ i debatten
Att det ofta påstås i medier att ALS-sjuka kvävs till döds upprör henne djupt. Hon
menar att ALS har blivit ett slagträ i debatten om assisterat självmord och att man har skrämt sjuka till att dö i förväg.
Det är så grymt och cyniskt att använda människors rädsla för att få fram ett budskap för sin egen agendas skull.
– Förutom att ALS-sjuka successivt förlorar sina kroppsfunktioner ska de skrämmas med att de kommer att kvävas. Det är så grymt och cyniskt att använda människors rädsla för att få fram ett budskap för sin egen agendas skull.
Det gör mig oerhört upprörd.
Läkaren Staffan Bergström är den som bland annat gett en ALS-sjukman ett dödligt läkemedel. Därför drog HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, tillbaka hans läkarlicens. Något Mikaela Luthman tycker är okontroversiellt.
– Det han gjorde var oetiskt. Att han förlorade sin licens var enligt min mening riktigt och enligt lagen en självklarhet.
Många har därefter upprörts. I en debattext i SvD i oktober 2022, har 25 professorer i olika medicinska specialiteter protesterat mot Bergströms indragna licens. Tunga namn som Agnes Wold, Claes Hultling och Johan Von Schreeb sätter sitt namn i pant på att Hälso- och sjukvårdsnämndens agerande var felaktigt när de drog tillbaka Bergströms läkarlicens.
Däremot var det inte någon läkare inom den palliativa vården som skrev under. Inte heller någon neurolog, som är den läkarspecialitet som arbetar med ALS-sjuka. Mikaela Luthman sågar de 25 professorernas debattext.
–Man behöver inte ha gott omdöme bara för att man är professor, säger hon.
Vad många inte heller har förstått är att om du som patient inte längre vill ha livsuppehållande åtgärder kan de stängas av.
–Man har alltid rätt att tacka nej till livsuppehållande behandling. Som exempelvis till bromsmediciner och respirator.
De flesta människor vill inte dö. Det är ett faktum. Det gäller även ALS-patienter. ”Än så länge klarar jag mig, ett tag till, ett tag till”, kan de resonera.
– Men kommer den dagen när man inte vill längre då kan man avsluta livet på annat sätt än att någon ska ge dig gift. Man kan då få hjälp med att avsluta livsuppehållande åtgärder.
Därför är det viktigt med en fast vårdkontakt. Någon som följer patienten under lång tid. Inte som det varit i de spektakulära fall som uppmärksammats i medier, när det kommit någon utifrån, som inte känner patienten.
– Och som kanske efter ett eller två samtal säger sig förstå att patienten vill dö
och vill ge henne eller honom ett dödligt läkemedel i stället för att göra som jag sett:
Där man följt patienten, kunnat resonera med denne och med familjen. Sedan har de avslutat behandlingen och fått hjälp med symtomlindringen. Palliativ vård handlar om att lindra symtom, inte att avliva någon, säger Mikaela Luthman.