En hand som arbetar i ett dragskåp. Foto.
Är diagnosen okänd, ny och outforskad, försvåras också rätten till insatser och stöd som kan underlätta livet med funktionsnedsättning. Foto: Håkan Sjunnesson.

Ökad forskning och kunskap bidrar till bättre samhällsstöd

, Maria Lillieroth

Vikten av medicinsk forskning kan inte nog understrykas. Detta gäller såväl kunskap och utveckling för liv, hälsa och förbättrade livsvillkor, men också för ökad förståelse för de behov som uppkommer i samband med sjukdom och diagnoser.

Ökad medicinsk kunskap leder till mer rättssäkra juridiska processer. För en person med neurologisk funktionsnedsättning hör medicin och juridik i allra högsta grad ihop. Ju mer kunskap det finns kring den enskildes diagnos, desto lättare blir det för läkaren att beskriva patientens förmågor och hur dessa påverkar patientens behov av stöd.

En byråkratisk process

De flesta av oss som haft kontakt med myndigheter, vet att en ansökan om rätt till stöd eller insats är en ganska byråkratisk process. Och ibland kan det vara svårt att veta vad som efterfrågas eller varför ansökan lett till avslag. Det är lätt att
tänka att när en myndighet fattat ett beslut i ett ärende, fastslås vad som är den slutgiltiga sanningen. Men beslutet grundar sig enbart på en tolkning av ditt ärende och dina behov. Det behöver alltså inte vara så, att det rent juridiskt är korrekt av kommunen eller Försäkringskassan, att avvisa ditt ärende. Det kan vara
så att myndigheten misstolkat din argumentation eller att underlaget varit för tunt. Många beslut grundar sig på vad som framkommer i bilagda läkarutlåtanden. Det är därför det är så viktigt att det finns mycket kunskap kring diagnoser och funktionsnedsättningars påverkan på våra förmågor och behov.

Tyvärr finns stora brister i sjukvård och stöd från samhället för bland annat patienter med osynliga eller sällsynta diagnoser eller de diagnoser, där forskningsresurser saknas. Elisabeth Wallenius, före detta ordförande i Riksförbundet Sällsynta Diagnoser, slog 2015 fast att: ”Vi måste öka kunskapen så
att vårdgivare vet att de ska remittera och att de överhuvudtaget ska leta efter det sällsynta och att Försäkringskassan ska förstå”.

Läkarintyg hade starkt bevisvärde

Redan 2010 skrevs det i Läkartidningen om intygens värde och värdering i domstol. Vad gäller myndighetsbeslut från Försäkringskassan ansågs läkarintyg tidigare ha ett starkt bevisvärde. Detta har förändrats mycket över tid. I dag tycks det som det finns ett allt större ifrågasättande av intygen av Försäkringskassan, domstolen eller lagstiftaren. Detta kan bero på att läkarintygen är otydliga eller inte på ett tillräckligt pedagogiskt sätt förklarar kopplingen mellan nedsättningen i funktionsförmåga och behovet av stöd. Om det då därutöver, finns en alltför stor okunskap kring diagnosen ifråga, blir patientens möjligheter att göra sin röst hörd och få igenom sina rättigheter minimala. Ett intygs bevisvärde är beroende av
det krav på bevisningen som lagen ställer. Domstolarna förväntar sig att läkaren utifrån ett rättsligt synsätt beskriver nedsättningens följder.

Okänd diagnos ett problem

Det är alltså essentiellt att det finns en ökad förståelse för hur det medicinska perspektivet påverkar den enskildes väg igenom rättsapparaten. Är diagnosen okänd, ny och outforskad, försvåras också rätten till insatser och stöd som kan underlätta livet med funktionsnedsättning. Ökad forskning, mer information och en mer öppen dialog mellan medicinskt sakkunniga och lagstiftaren, bidrar till att fler får den hjälp de har rätt till.