Sammanställning av riksdagspartiernas synpunkter om hjälpmedel

Vi kan konstatera att partierna är eniga på flera punkter. Till exempel anser samtliga partier att samma regler borde gälla över landet vad gäller hjälpmedelsavgifter. Alla partier tycker även att regioner och/eller kommuner bör erbjuda fritidshjälpmedel till vuxna. Dessutom tycker en majoritet att det behövs mer nationell styrning kring hjälpmedelsförsörjningen och/eller vill införa nationella riktlinjer för hjälpmedel. Vår sammanställnings resultat visar därmed att det finns en bred politisk vilja att förbättra tillgången till hjälpmedel över landet.

En majoritet vill se mer nationell styrning och införa nationella riktlinjer

Vår medlemsenkät visar att tillgången till hjälpmedel är ojämlik över landet då många saknar livsviktiga hjälpmedel och/eller har själv köpt något hjälpmedel. Alla partier förutom MP anser dock att det behövs mer nationell styrning i allmänhet. Sex av åtta riksdagspartier vill dessutom införa nationella riktlinjer för hjälpmedel för att säkerställa god och jämlik tillgång till hjälpmedel över landet. MP tror inte att nationella riktlinjer kommer att motverka den ojämlika tillgången till hjälpmedel då de ”enbart är rekommendationer till kommuner och regioner”. S vill inte uttala sig om nationella riktlinjer på grund av det pågående arbetet i Regeringskansliet kring denna fråga.

L, M, V och C vill införa ny lagstiftning för att säkerställa att alla har tillgång till de hjälpmedel de behöver. De partier som inte förespråkar ny lagstiftning anser att det i nuläget är viktigare att se till att den nuvarande lagstiftningen såsom Patientlagen efterlevs i hela landet. MP och S tillägger att Socialstyrelsens kartläggningar bidrar till att identifiera stuprör och förbättringsområden.

Alla partier vill även att det ska vara smidigare och snabbare att få anpassade hjälpmedel samt service och reparation inom rimlig tid.

Hjälpmedelsavgifter ska inte bero på var man bor i landet

Samtliga partier anser att samma regler borde gälla över landet vad gäller hjälpmedelsavgifter. Däremot skiljer sig partierna åt vad gäller vilka politiska åtgärder de föreslår för att nå detta mål. S säger att ”vissa skillnader över landet är en naturlig följd av det kommunala självstyret men oskäliga skillnader är inte acceptabla”. KD vill ”införa nationella ramverk angående patientavgifter kopplade till hjälpmedel och medicintekniska produkter”. SD föreslår en liknande åtgärd och vill se ”en nationell prissättningslista”. C vill däremot att ”kommuner och regioner tar fram gemensamma riktlinjer för att minska skillnaderna av olika vårdavgifter”. M och V vill se över lagstiftningen för att säkerställa en likvärdig tillgång till hjälpmedel medan MP anser att hjälpmedelsavgifter ska ingå i ett högkostnadsskydd.

Flera partier stödjer ett samlat huvudmannaskap för hjälpmedel

L, KD, V och M är för ett samlat huvudmannaskap för hjälpmedel. SD har inte ännu tagit ställning kring denna fråga och MP tycker att hjälpmedel bör förskrivas efter behov men har ”inte ännu tagit ställning som parti till vilken nivå som är bäst lämpad att vara huvudman”. L vill att regionerna ska bära ansvaret för alla typer av hjälpmedel medan KD ”vill ha ett samlat nationellt ansvar för sjukvården” inklusive hjälpmedelsfrågan. Både M och V önskar en utredning om huvudmannaskap för hjälpmedel för att kunna analysera frågan närmare.

Regioner och kommuner bör erbjuda fritidshjälpmedel till vuxna

Samtliga partier tycker att regioner och/eller kommuner bör erbjuda fritidshjälpmedel till vuxna eftersom det är viktigt att alla får möjlighet att delta i fysiska och sociala aktiviteter. KD tillstryker att det är en investering att erbjuda fritidshjälpmedel ”då det get en vinst för den enskilda så väl som för samhället i stort”. Samtliga partier förutom S och MP tycker även att det borde finnas någon forma av nationell styrning vad gäller fritidshjälpmedel. S säger att ”det kommunala självstyret innebär att [fritidshjälpmedel] är en politisk prioriteringsfråga för varje region/kommun” medan MP tror att nationell samordning skulle bli mer effektiv än nationell styrning.

L, C och SD tycker att man borde erbjuda fritidshjälpmedel till vuxna genom organiserad utlåningsverksamhet. L föreslår införandet av obligatoriska parasportotek för att garantera ”tillgång till anpassad idrottsutrustning även för att prova på eller för andra mer tillfälliga behov”. På samma sätt tycker C att man bör ”utreda förutsättningar för att skapa ett nationellt föreningsdrivet parasportsutrustningsbibliotek”. MP föreslår ett ”cykelstöd” som skulle fungera på samma sätt som det nuvarande bilstödet. V anser att ”personer med funktionsnedsättningar ska kunna kompenseras för dyrare utrustning än genomsnittsidrottaren”. KD lyfter även att ”i många regioner [får man inte] ta med specialutrustning […] i färdtjänsten”, vilket gör det ännu svårare att kunna delta i fritidsaktiviteter.

Andra insatser för god och jämlik tillgång till hjälpmedel

I frågorna fick riksdagspartierna möjlighet att lyfta andra åtgärder som bidrar till god och jämlik tillgång till hjälpmedel. L och MP lyfter teknisk utveckling som ett sätt att se till att personer med funktionsnedsättningar får individuellt anpassade hjälpmedel inom rimlig tid. MP och V tycker även att det borde satsas mer på arbetstekniska hjälpmedel för att se till att alla personer med funktionsnedsättningar som kan vara arbetsföra får de hjälpmedel de behöver. S och M tillägger att myndighetsuppdrag och uppföljning av statistik kring hjälpmedelsområdet är viktiga insatser för att förbättra tillgången till hjälpmedel över landet. C tycker även att rätten till en fast läkarkontakt som är en del av primärvårdsreformen ska även ”innefatta hjälp med att få de hjälpmedel som behövs för att få ett fungerande liv”.