Gåtan om effekten av fysisk träning vid Myasthenia Gravis behöver ett svar

Neuroförbundet stödjer forskning med 250 000 kronor Hittills saknas större vetenskapliga studier om hur fysisk träning påverkar muskeltröttheten och sjukdomsförloppet vid Myasthenia Gravis (MG), både på kort sikt och över tid.

Eftersom sjukdomen drabbar neuromuskulärt anser Neuroförbundet att det är absolut nödvändigt med ett vetenskapligt underlag för att utforma rekommendationer avseende fysisk träning för MG-patienter. Mot bakgrund av de välkända positiva hälsoeffekter som träning har för friska och även vid en rad sjukdomstillstånd är det av stor betydelse att kunna kartlägga hur fysisk träning tolereras av MG-patienter, om samma och/eller andra positiva effekter kan ses även för dem, eller om träning på det stora hela är till nackdel för sjukdomsförloppet.

"Människor med neurologisk diagnos behöver svar på vad som kan hjälpa till att lösa problem i deras vardag, exempelvis vilken effekt fysisk träning har vid Myasthenia Gravis. Därför stödjer Neuroförbundet Elisabet Westerbergs patientnära forskning på Uppsala Akademiska sjukhuset i Uppsala med 250 000 kronor". Säger Lise Lidbäck, Neuroförbundets Förbundsordförande

Hälsonyttan av fysisk träning är välkänd och nästintill dagligen kommer nya forskningsrön som ytterligare bekräftar positiva effekter av träning vid olika sjukdomstillstånd. Trots att Myasthenia Gravis är en sjukdom som leder till muskeltrötthet, är det fortfarande okänt hur fysisk träning, såväl kortsiktigt som långsiktigt, påverkar sjukdomsförloppet. Det är därför oklart hur personer med sjukdomen kan motionera – om alls – för att ta del av allmänt hälsonyttiga träningseffekter. Det finns nylig genomförd pilotstudie som visar att personer med lindrig sjukdomsaktivitet på ett säkert sätt kan träna enligt allmänna motionsråd och även fått indikationer på att träningen skulle kunna vara till godo, men det behövs uppföljande forskning."

Träningsstudier är arbetsintensiva och kostsamma och stipendiet från Neuroförbundet har möjliggjort att vi omgående har kunnat inleda en sådan uppföljande studie, för att få ytterligare kunskap om träningens effekter vid Myasthenia Gravis." Säger Elisabet Westerberg, doktorand vid Uppsala Universitet och läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala