Stamcellstransplantation av egna celler - behandling vid myastenia gravis

En så kallad stamcellstransplantation har nyligen genomförts vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för första gången i Sverige på ett fall av mycket svårkontrollerad myastenia gravis, mg. För en liten grupp patienter med mycket aggressiv och svårbehandlad mg är detta ett sista-handsalternativ.

Metoden har tidigare använts framgångsrikt på patienter med multipel skleros, ms, där de flesta lever flera år efter stamcellstransplantationen utan minsta tecken på återfall.

Skandinaviens allra första transplantation av stamceller vid ms gjordes 2004 på initiativ av överläkare Jan Fagius vid Akademiska sjukhuset. Behandlingsmetoden har även framgångsrikt använts på patienter med kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP).

Immunsystemet nollställs

I benmärgen, och i liten mängd även i själva blodbanan, finns stamceller som fortlöpande bildar nya röda blodkroppar och alla sorters vita blodkroppar. Vid behandlingen har sådana, ur patientens eget blod framrenade stamceller, använts. Detta kallas "autolog stamcellstransplantation". Dessa celler har getts som dropp efter att patienterna först fått höga doser cellgifter, som resulterat i att deras egen benmärg helt slagits ut.

Själva behandlingen utgörs dels av cellgifterna och av själva stamcellstransplantationen. Cellgifterna (cytostatikan) slår ut alla felprogrammerade vita blodkroppar som angriper musklerna. Därefter krävs återförandet av blodstamceller, för att bygga upp en ny normal benmärg. Således leder stamcellstransplantationen i sig till en positiv effekt i form av att "nollställa immunsystemet".

Överläkare Håkan Askmark på neurologkliniken i Uppsala, tillsammans med hematologer, var ansvarig för den mg-patient som fick behandlingen tidigare i år.

Bara vid aggressiv mg

Behandlingen kan bara komma ifråga för mg-patienter med mycket svår och handikappande sjukdom, där ingen annan behandling har givit någon effekt. Således är behandlingen inte någon rutinåtgärd utan genomförs bara vid särskilt aggressiv mg med anledning av att det är en behandling som kan åtföljas av allvarliga biverkningar och att behandlingen i sig är mycket påfrestande för kroppen.