Karin - en pionjär inom ALS-forskning
Idag är Karin Hjertkvist 80 år och jobbar fortfarande i ALS-forskargruppen vid Norrlands universitetssjukhus. Karin är Sveriges äldsta ALS-forskare. Hon har bidragit med värdefulla insatser som forskare inom ALS. I inslaget från Svt Västerbotten berättar Karin om varför hon valt att fortsätta arbeta.
Redan under våren 1993 var Karin med och visade på ett viktigt samband mellan ALS och äggviteämnet SOD1. Sedan dess har hon utfört SOD1-enzymanalyser på blodprov och ryggmärgsvätskeprov från flera tusen patienter med ALS.
Professor Peter Andersen som också arbetar med ALS vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå skriver här om Karins forskningsframsteg inom ALS.
”Karin Hjertkvist började som biomedicinsk analytiker (BMA) på Norrlands universitetssjukhus hösten 1962. På 70-talet började hon jobba hos senare professor Stefan Marklund med grundforskning om SOD1, SOD2 och SOD3 och fria syreradikaler. Dessa tre ”syskonproteiner” är enzymer som neutraliserar fria syreradikaler i alla celler i kroppen, dessa finns hos flertalet levande organismer.
Då forskare på Harvard 4 mars 1993 publicerade att de hade hittat ärftliga förändringar (mutationer) i genen för SOD1-proteinet hos patienter med familjär ALS-sjukdom inledde vi genast i Umeå ALS-SOD1-forskningsprojektet. Karin analyserade det första provet från den första patienten redan följande dag! Analysmetoden var uppsatt av Karin och Stefan. Patient nr 1 hade en SOD1-mutation och det var en direkt ”hit”.
Under följande 30 år har Karin personligen analyserat forskningsblodprov och ryggmärgsvätskeprov från många tusen ALS-patienter och deras anhöriga. Hon har analyserat prover från Sverige, Tyskland, Polen, USA, Portugal, Schweiz, Kanada och övriga nordiska länder.
Viktigt forskningsresultat
Karin var bokstavligen först i världen att redan under våren 1993 visa att vissa patienter med SOD1-sjukdomsanlag har normal förmåga att ta hand om fria radikaler medan andra patienter har nedsatt förmåga. Det var SOD1-analyser utförda av Karin och hennes kollegor Agneta och Eva som visade att SOD1-enzymaktiviteten (förmågan till att neutralisera fria syreradikaler) inte spelar en avgörande roll vid ALS, vilket var den ledande teorin i börjande på 1990-talet. Många patienter med mutation i SOD1-sjukdomsgenen har normal aktivitet.
Denna viktiga upptäckt ledde till teorin att SOD1-proteinet vid ALS har antagit en ny funktion så kallad ”gain-of-function”. Denna nya funktion är giftig för nervceller och medför ALS-sjukdomen.
Teorin om gain-of-function är bas för de nya genterapibehandlingarna mot ALS som Tofersen (nyligen godkänd i USA, vi inväntar besked från Europeiska läkemedelsverket EMA) och helt nya ION363 (som för närvarande testas på patienter över hela världen inklusive hos oss i Umeå). Man kan säga att cirkeln har slutits.
Forskningen fortsätter
På Tofersen-behandlade patienter bör man mäta att SOD1-enzymaktiviteten inte har sänkts för mycket och anpassa Tofersen-doseringen efter SOD1-enzymaktiviteten i ryggmärgsvätskan hos patienten. De senaste tre åren har Karin och medarbetare jobbat på att ta fram en pålitlig metod för just att mäta SOD1-enzymaktiviteten i ryggmärgsvätska. Under 2024 kommer vi att publicera metoden. Detta arbete är utfört med stöd från bland andra Neuroförbundet och Ulla Carin Lindquist stiftelse (samt Hjärnfonden, KAW, VR och Region Västerbotten). Under 2024 planerar vi att börja testa ytterligare ett ev två läkemedel som är ännu kraftigare än Tofersen.
Karin jobbar numera 50% och gör ett utmärkt jobb, avslutar Peter Andersen."