Dr. Stefan vände Eurovision-Petras smärta till nytt livshopp -94

Eurovision för andra gången

1990 skadades Petra Mede i ryggen och fick en svår kronisk smärta. Men efter de senaste åren på olika underhållningsscener är Petra nu för andra gången programledare för Eurovision Song Contest i högklackade skor. Och en och annan undrar om hon verkligen har någon Segmentell rörelsesmärta (SRS) kvar, eftersom hon ser så oberörd ut på scenerna.

-Jo jag förstår att folk tänker så men när jag programledde melodifestivalen var det nära att jag tvingades göra det i rullstol. Högklackat på scenen är min fåfänga, fast de skorna åker av så fort som möjligt efteråt, det skulle inte gå annars, säger Petra Mede.

Har smärta fem av max tio

Vid sina scenframträdanden har hon en stol beredd för att kunna sitta och avlasta ryggen. Men de senaste årens rehabilitering har hjälpt henne. På en skala 1-10, där 10 motsvarar den värsta smärtan hon haft i ryggslutet, upplever hon att ryggsmärtan de senaste åren är en 5:a när det är som bäst. Vissa dagar är det värre, men det visar hon sällan.
-Det är svårt att avgöra hur mycket bättre jag blivit eller om jag lärt mig hantera och tåla smärtan bättre, säger Petra Mede.

På patientbemötandedag i Umeå

På en konferens om bemötande i vården i Umeå tidigare i år, samlades över 550 personer. Neuroförbundsmedlemmen Petra Mede medverkade då också och berättar dråpligt och allvarligt om sin ansträngande erfarenhet som patient. Orsaken är den svåra ryggskada hon ådrog sig 1990, som blivande professionell balettdansare. Den orsakade det kroniska symtomet srs, segmentell rörelsesmärta i ryggslutet. Efter drygt tre års kamp utan behandlingsresultat, fick hon till slut hjälp av läkaren Stefan Stråhle (f.d. Nilsson) 1994. Han deltog också i konferensen och under en magisk halvtimme möttes de i ett samtal för första gången sedan 1994 i ett hjärtligt och tankeväckande samtal bakom kulisserna och Neuroförbundet Media fick vara med.

Uppmanades sluta halta

När Petra Mede skadade sig under en träning inför en stor balettföreställning var hon bara 20 år. I över tre år levde hon med en obeskrivlig smärta i ryggslutet, som gjorde henne i stort sett helt handlingsförlamad.
-Det bemötande jag allmänt fick av vårdpersonal var rent av ovärdigt faktiskt. Hela tiden misstrodd, trots att jag haltade av smärta. En läkare frågade mig om det blev bättra av att jag haltade. Nej sa ja, det blir det väl inte. Nej då så. Du har psykosomatiska besvär. Sluta halta! uppmanade han. Jag lämnade mottagningen direkt efter det, säger Petra Mede, som kände en allt större vanmakt som människa.

Strängnäs sista halmstrået

Mitt i denna hopplösa situation läste hennes mamma om ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs. Som ett sista halmstrå kom hon dit och mötte neurokirurgen Stefan Stråhle (f.d. Nilsson).

- Äntligen var det en läkare som tog mig på allvar och lyssnade, säger hon och tittar varmt på Stefan.

- Du verkar vara en sann humanist och såg mig verkligen som en människa i nöd.

- Jag kände att du var ordentligt intresserad av hur jag mådde och vad som var mitt smärtproblem, säger Petra Mede. 

De små nyanserna avgör

Stefan kommer väl ihåg mötet med Petra 1994 och ler lite generat:

- Vi hade den principen där, att ge patienten god tid och det behövs för ett bra resultat. Man kan inte avverka ett patientsamtal om långvarig smärtproblematik på en kvart. Det går inte. Man måste verkligen lyssna efter de små nyanserna. Det är först då undersökningen blir riktig och man kan ordinera rätt behandling, tycker Stefan Stråhle.

Stefan är patient själv sedan 13 år när han fick diagnosen Parkinsons sjukdom och har gjort en DBS, Deep Brain Stimulation. Två elektroder sattes in i hans hjärna, som styrs av en lite pacemaker under huden vid nyckelbenet. Med en svag ström lindras skakningssymtomen och han kan jobba vidare som läkare. Som patient har han fått ett bra bemötande och misstänker att det beror på att han faktiskt är läkare. Han menar att långvarig smärta är svårbemött:

Lidande måste vägas in

- Vid långvarig smärta måste också lidandet vägas in. Och det finns egentligen ingen bra metod för det än, säger Stefan Stråhle. Petra funderar.

- Intressant. Min smärta finns ständigt kvar och varierar, men mitt lidande har blivit klart mindre de senaste åren, med tanke på allt jag får göra och uppleva, säger Petra Mede. Hon kan också se det från neurologernas håll.

- Det är klart att jag kan förstå en läkares frustration inför en patient med långvarig smärta. Att det är ett komplicerat område som det uppenbarligen inte finns mycket forskning om än.

Kan bara simma på rygg

Hon kan inte löpträna utan hennes träning består av olika statiska stabiliseringsövningar med press mot vägg. Variationen att stå, sitta och gå är viktig och hon simmar ryggsim för rörligheten, men klarar inte av bröstsim.

- Man blir expert på sin egen smärta och jag vet vad jag klarar utan att få "äta upp det" efteråt med dagar av ökad smärta.

- Jag vet om andra personer med srs som har mycket mer smärta och lidande än jag och jag är naturligtvis tacksam för att jag nu fått bra hjälp. Och inte minst att få ha de fantastiska jobbuppdrag som jag erbjuds, säger Petra Mede. De kramar åter om varandra och Stefan Stråhle har fått konkret bevis för att den lyssningstid han erbjöd en patient för 22 år sedan, lönade sig rejält.