En glad tjej. Foto.
Det händer att jag möter okunskap, till och med av läkare. Foto: Peder Björling.

”Det finns de som tror att man kan träna bort en CP-skada”

, Berättat för Alfred Skogberg, Neuro.

Jag heter Linda Sjödoff, är 34 år gammal och har cerebral pares med spastisk diplegi. Spasticitet innebär ökad aktivitet i muskler som inte styrs av viljan. Diplegi innebär att benen är mer påverkade än armarna. Eftersom jag har problem med balansen sitter jag mestadels i rullstol. Jag har också vissa kognitiva svårigheter som inte syns.

Det finns de som tror att man kan träna bort en CP-skada. De tror att jag ska kunna gå bara jag tränar. Så är det inte. En hjärnskada kan man inte träna bort. Rent fysiskt kan man till viss del träna upp sig men med ålder försämras rörligheten.

Det kan vara svårt för många att förstå. Det händer att jag möter okunskap, till och med av läkare.

Min man Jens och jag träffade varandra när vi gick på samma gymnasium. Sedan började vi på universitetet samtidigt och var också grannar i Solna. Då började vi umgås. Sedan när Jens flyttade till Gotland tappade vi kontakten och hördes inte på fem år. En dag ringde han mig plötsligt och vi tog upp kontakten. Sedan blev
vi ett par.

Det var Jens som friade. Han frågade mig en morgon när vi skulle gå upp om jag ville gifta mig med honom. Det ville jag. Och för ungefär en månad sedan gifte vi oss.

Jag tror inte att folk tänker att en CP-skada är en bred diagnos.

Den kan innebära olika för olika personer. Jag tycker också att man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser om någon. Bättre att prata med personen och att man ställer frågor. Då får man ju svar och behöver inte tro saker
som inte stämmer.

Cerebral pares eller CP, betyder förlamning orsakad av en hjärnskada under fosterlivet eller tidigt i livet. Många symptom ryms i begreppet.

En tjej och en kille i varsin rullstol, som håller varandra i handen. Foto.
Linda och Jens Sjödoff. Foto: Peder Björling.