Bild på Ian Milsom
- Forskningen kring inkontinensskydd är mycket liten och med tanke på alla som världen över kommer att behöva så bra inkontinensskydd som möjligt framöver, behöver den forskningen verkligen komma igång, påpekar Ian Milsom. Foto: Håkan Sjunnesson

Både hopp & förtvivlan - skärp forskning om inkontinens!

Inkontinensdagen 6 maj: Bara hälften av inkontinenta personer blir behandlingsmässigt hjälpta och nu måste forskningen intensifieras.

- Allt fler blir inkontinenta med vår stigande genomsnittsålder och över en halv miljon svenskar drabbas redan, hävdar professor Ian Milsom. Hör poddradiointervjun!

Åtta av tio som genomgår en kirurgisk behandling mot inkontinens botas. Det gör kirurgi till den i särklass säkraste behandlingsmetoden mot inkontinens. Det visar professor Ian Milsoms systematiska genomgång av inkontinensforskningen 2005-2015.

Tio års insatser i världen mot det stora medicinska och mänskliga problemet med urin- och avföringsinkontinens har alltså studerats, under ledning av professor Ian Milsom vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

En halv miljon personer i Sverige lider av inkontinens och genom den allt högre genomsnittsåldern i befolkningen, kommer detta problem att öka, eftersom fler får problemen med åren.

- Om man bortser från kirurgin är det tyvärr inga lyckade behandlingsresultat än och forskningen kring inkontinens måste öka rejält, för att lyckas bättre. Men tyvärr är det inget glamoröst forskningsområde, vilket ger få forskare, förklarar Ian Milsom.

Neurologiska diagnoser kan ge inkontinens

För många av Neuroförbundets medlemmar med neurologiska diagnoser, tillkommer inte sällan mer eller mindre problem med inkontinens, när nerver och muskler förtvinar även i bäckenbottenregionen.

Professor Ian Milsom är alltså positivt överraskad över resultaten med de senaste årens kirurgiska behandlingsmetoder, som delvis utvecklats i Sverige. 82 procent av patienterna blir hjälpta.

Därefter ser det betydligt mörkare ut. På andra plats kommer bäckenbottenträning där drygt hälften får effektiv symtomhjälp (53 procent), följt av läkemedelsbehandling på 49 procent.

Sämsta behandlingsresultat uppnås med så kallade bulkmedel, där bara 37 procent av behandlade patienterna blev hjälpta. Den metoden innebär att personen ges injektioner med fyllnadsmedel i skadad vävnad runt urinröret, för att på så sätt kunna hålla tätt.

Läkemedel ges främst vid urininkontinens för att lugna en överaktiv blåsa. Att inte ens varannan patient blir hjälpt av dessa antimuskarina läkemedel är verkligen inte bra, menar Ian Milsom.

Obefintlig inkontinensskyddsforskning

Relativt få studier under den aktuella tioårsperioden har varit fokuserade på äldre och det samma gäller personer med neurologiska sjukdomar. Dessutom saknas studier av hur man genom sitt beteende, och med stöd av katetrar och absorberande skydd, kan leva ett normalt liv med inkontinens.

- Forskningen kring inkontinensskydd är mycket liten och med tanke på alla som världen över kommer att behöva så bra inkontinensskydd som möjligt framöver, behöver den forskningen verkligen komma igång, påpekar Ian Milsom.

Stort problem för en halv miljard

Urin- och avföringsinkontinens påverkar välbefinnande och livskvalitet och leder ibland till isolering från både arbetsliv och sociala aktiviteter. Den sexuella hälsan påverkas också negativt och i gruppen äldre ökar risken för institutionalisering.

- Det här är ett stort mänskligt problem som vi behöver ägna mer kraft åt forskningsmässigt, inte bara i Sverige utan i hela världen. 500 miljoner människor på jorden lider av detta och vi behöver bättre behandlingsmetoder, inte minst för äldre och neurologiskt sjuka som drabbas särskilt hårt, betonar professor Ian Milsom.