God och nära vård – en omställning av svensk sjukvård.

Svensk sjukvård har flera stora problem. Grundproblemet är att befolkningen blir äldre vilket leder till fler sjukdomar att behandla.

Samtidigt ökar inte den arbetsföra befolkningen i samma takt vilket leder till problem att rekrytera personal för att täcka de ökande behoven. Kostnaderna ökar dessutom genom nya mediciner och nya tekniker. Detta innebar att redan tidigt insåg beslutande att sjukvården måste börja arbeta på nya sätt. En utredning tillsattes 2016. Det var där som uttrycket ”God och nära vård” började användas. Detta uttryckt används idag som samlingsnamn för den omställning som pågår av svensk hälso- och sjukvård.

Vi har 21 regioner i Sverige. som skall organisera och ansvara för sjukhusvården. Detta har lett till stora olikheter i vården beroende på ditt postnummer, vilken region och vilket sjukhus du tillhör. Samtidigt finns redan stora problem kring samordning och samar­betet mellan olika avdelningar på samma sjukhus. En kuriositet är att det heter vårdcentral på vissa platser och hälsocentral på andra. Vi har problem även att samordna det enklaste sakerna, vilket riskerar att förvilla medborgarna.

Det finns idag otroligt mycket skrivet om ”God och nära vård”. Exempelvis SOU 2020:19 är på cirka 500 sidor. Utredningen gäller förutsättningarna för ”God och nära vård.” SOU 2025:62, gäller ansvar och är på ca 800 sidor. I båda dessa finns grunderna för det som Regionerna och Socialstyrelsen nu arbetar med gällande omställningen till ”God och nära vård”. SOU står för Statens Offentliga Utredningar och görs alltid innan lagar skall ändras eller propositioner läggas för beslut. Alla de politiska partierna är överens om att omställningen är nödvändig.

Socialstyrelsen utsågs att följa upp hur arbetet mot god och nära vård framskred för regionerna. En rapport kom 2024 och en uppföljning kommer 2026. Här kan vi läsa hur omställningen går framåt. Oftast ligger regionerna efter tidsplan men det finns hopp om att alla skall kunna nå uppsatta mål. För Västra Götalands Regionen, VGR, står det bland annat att redan idag har 96% av befolkningen en fast vårdkontakt. Det har påpekats att detta inte stämmer. En intressant fråga blir vem som försöker lura vem? Som patient möter vi alltid verkligheten.

För VGR har nu ett nytt avtal förhandlats fram. Detta börjar gälla från 2027-01-01 och reglerar god och nära vård. Syftet är att få ett avtal som är modernt och framåtsyftande då dagens hälso- och sjukvård är i en omställning. Målet är att avtal och överenskommelser är hållbara över tid. Det nya avtalet behöver ta höjd för intentionerna i Färdplan - länsgemensam strategi för god och nära vård. [separat dokument] Avtalet reglerar ansvarsfördelning och samverkan i de delar där VGR och kommunerna har ett delat hälso- och sjukvårdsansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Målet är att erbjuda varje patient en god och nära vård utifrån individuella förutsättningar och behov.

Ett personcentrerat arbetssätt ska tillämpas, där patienten får stöd i att ta ansvar för sin hälsa, och förutsättningar att använda sina egna resurser. I första hand ska egenvård och digitala lösningar erbjudas, om det är ändamålsenligt utifrån patientens behov och förutsättningar. Fysiska vårdkontakter ska erbjudas när de behövs.

VGR ansvarar för läkare och kommunen ansvarar för sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut. VGR ansvarar för tillfälliga behov av hembesök under kortare perioder och kommunen ansvarar för hembesök när behovet bedöms kvarstå över längre tid. VGR har ansvar för specialiserad vård, vilken kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller annan särskild kompetens, även om insatsen kan utföras av regional eller kommunal primärvård. 

Patienten ska ges förutsättningar att vara kvar i hemmet. Primärvården är navet i öppen hälso- och sjukvård och ska ges utan avgränsning. VGR har ansvar för specialiserad vård i hemmet. När det är möjligt och lämpligt, prioriteras egenvård före åtgärder från hälso - och sjukvården. Parterna ska ta ställning till och möjliggöra egenvård, enligt lag (2022:1250) om egenvård. Avancerad sjukvård kan även utföras i hemmet. En samordnad individuell plan (SIP) ska erbjudas patienter som är i behov av insatser från VGR och kommun.

En förenklad sammanfattning blir att vården skall flyttas från sjukhusen till vårdcentralerna, som skall bli det nya navet, och ut till vård i hemmet. Enligt lag måste allt beslutas av legitimerad vårdpersonal så därför har undersköterska uppgraderats till legitimerad personal. Egenvård och digitala lösningar prioriteras och sjukvårdslagen gäller inte då. 

Neuroförbundets svar på SOU2020:19 var att vi välkomnar i stort utredningen. Det krävs lagändringar, men vi vill understryka att det också krävs resurser och tydliga prioriteringar från styrande politiker. Ett lagkrav på minst en medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i varje kommun. Att regeringen tillsätter en nationell samordnare att verka för en jämlik och kunskapsbaserad rehabilitering. Att säkerställa att den enskilde kan påverka sina rehabiliteringsinsatser och sina val av hjälpmedel. Involvera patientorganisationer i sjukvårdens utveckling. Det går inte att fånga upp kollektiva erfarenheter genom att använda sig av levande bibliotek.

Många med funktionsnedsättning tycks inte ha något sätt att identifiera sig digitalt. Ge fler patienter möjlighet till en individuell plan. Patienter ges för lite information om vårdens skyldigheter gentemot dem. En fast vårdkontakt bör ansvara för att den individuella planen är aktuell. Säkerställ personcentrerat innehåll i den individuella planen. Säkerställ att den individuella planen innehåller också förebyggande och rehabiliterande insatser.

Ge varje patient möjlighet till ett så kallat patientkontrakt. Överenskommelsen är inte ”tvingande” och det ger inga direkta påföljder om vårdgivare eller patient bryter kontraktet. Kontrakten kräver välinformerade patienter, som vet vad de har rätt till. Vi vill därför åter igen lyfta behovet av informationsinsatser och fördelarna med att uppdra åt organisationer som företräder olika patient- och anhöriggrupper att bidra till det arbetet.

Neuroförbundet har senare lämnat remissvar på regeringens utredning “Ansvaret för hälso- och sjukvården” (SOU 2025:62). Vi ställer oss bakom utredningens slutsats att dagens skillnader i tillgång och kvalitet mellan regionerna är omotiverade och behöver åtgärdas. 

Vår erfarenhet är att patientlagen idag inte fungerar som tänkt. Bättre samordning och kompetensförsörjning. Stärk rehabilitering och hjälpmedel. Staten behöver ta större ansvar för läkemedelsförsörjning, särskilt så att nya och effektiva behandlingar blir tillgängliga i tid. 

Neuroförbundet anser att utredningen tar flera steg i rätt riktning men vill se ytterligare och skarpare nationellt ansvar – särskilt för rehabilitering, hjälpmedel och sällsynta hälsotillstånd.

Neuroförbundet Göteborg – några tankar

Det finns mycket som förhoppningsvis kommer att bli bättre med ”Vård i hemmet”, att skilja från hemvård, vilket är något annat (!). God och nära vård kan innebära färre resor till sjukhuset, en samlad vård med en ansvarig och en lugnare och tryggare miljö för patienten, som exempel. 

Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma det som riskerar att inte bli bra. Socialstyrelsen har gett ut ”Kunskapsstöd för egenvård – enligt egenvårdslagen”. Här står att: Kunskapsstödet avser att öka kunskapen om egenvård för att bidra till att hälso- och sjukvårdsåtgärder kan utföras i form av egenvård när det är lämpligt och möjligt för den enskilda. Möjliggöra att dessa äldre kan bo kvar längre i sina egna hem. Det är den enskilde hälso- och sjukvårdspersonalen som får bedöma om hen behandlar patienten. Av förarbetena framgår att det inte finns krav på att den enskilde ska medverka aktivt i vårdåtgärderna när det gäller egenvård som utförs med hjälp av någon annan. När egenvård utförs gäller inte hälso- och sjukvårdslagen.

I egenvårdslagen finns inget uttryckligt krav på att en egenvårdsbedömning ska dokumenteras i patientens journal. Vid varje patientmöte där egenvård kan bli aktuellt behöver personalen ta ställning till om åtgärden kan utföras av patienten själv eller med hjälp av någon annan.

Om hälso- och sjukvårdspersonal har delegerat en medicinsk arbetsuppgift till en personlig assistent så utförs åtgärden inom ramen för en verksamhet enligt hälso- och sjukvårdslagen och kan därför inte ge rätt till personlig assistans. [SW: jag förstår inte meningen] Bristande samverkan och samordning mellan bland annat region och kommun är en av de stora utmaningarna för hälso- och sjukvården och socialtjänsten i Sverige. När enskilda beskriver sina erfarenheter av vården finns det stora utmaningar vad gäller tillgänglighet, information, delaktighet och samordning av vården. OBS: Detta skriver Socialstyrelsen.

Detta stöd riktar sig till sjukvården, socialtjänsten och LSS-verksamheter. Det finns, enligt min mening, stora frågetecken till vad som menas med det som står skrivet och hur det kommer att tillämpas i verkligheten.

LSS presenterades som en fantastisk reform som skulle förbättra livet för alla med behov av stöd. När det senare började kosta pengar så skars kostnader ned så att det idag inte finns mycket kvar av de fina orden. Risken är uppenbar att denna reform, god och nära vård, kommer att sluta på amma sätt.

Hör gärna av dig med tankar, frågor och kommentarer. Ditt engagemang behövs.

Stefan Wallin
ledamot i styrelsen
Neuroförbundet Göteborg