Min dagbok - Verkligheten som försvann

2006 drabbades vår medlem Kerstin Hellström av en mycket svår immunologisk hjärninflammation. Den gav svåra epilepsianfall och läkarna tvingades söva ner henne för att hennes hjärna inte skulle ta skada.

Kerstin förblev nedsövd i 72 dygn. Dessa dygn var oerhört jobbiga för Kerstin och hennes anhöriga. Hon svävade fram och tillbaka mellan nya anfall och förbättring.

En tid efter uppvaknandet började Kerstin skriva ner sina tankar och funderingar. Dessa tillsammans med anhörigas anteckningar från hennes dygn som nedsövd och hennes tid efter formades 2018 till boken ”Min dagbok - Verkligheten som försvann”. Den finns att låna på Stadsbiblioteket eller så kan man köpa den från Kerstins blogg:kerstinsbok.blogspot.se

Jag har världens bästa pappa berättar Kerstin under vår intervju. Det var han som berättade om författaren Graham Green som varje dag skrev 500 ord. Detta inspirerade Kerstin att börja skriva om sjukhusvistelsen och sin situation. Hon hade alltid som mål att skriva minst 100 ord/ dag. Det blev ett sätt att fylla dagen med något meningsfullt.

Att ligga på sjukhus är tråkigt förklarade Kerstin. Personalen hade ju ingen tid att underhålla eller prata med mig. Att skriva blev ett sätt att prata med sig själv, ett sätt att hantera sjukhusmiljön, sin ensamhet och att fylla sitt liv med mening.

Skriva har blivit Kerstins arbete. När hon åstadkommit minst 100 ord är hon mer än nöjd med sin arbetsdag. Boken som kom ut 2018 släpps nu även som ljudbok. Detta initierades efter ett mycket uppskattat framträdande på en författarkväll på Stadsbiblioteket 2019. I skrivandes stund håller Kerstin på att avsluta inläsningen av sin bok. Ljudboken kommer även den att finnas att låna på Stadsbiblioteket.

Kerstin har fortsatt att skriva sina minst 100 ord/ dag och det har resulterat i så mycket material att det kan tänkas bli såväl till en andra som en tredje bok. En framtida bok ska kanske handla om hur personal och personer pratar förbi dig som patient eller kund. Hon förklarade frustrationen hon känner när många hon möter talar över huvudet på henne och i stället vänder sig till den hon har med sig. Hon förklarade att hon ju faktiskt inte är dum, utan bara lite långsam i huvudet och kan svara själv.

På frågan hur hon mår idag svarade Kerstin att hon har kraftigt försämrat minne och att hon snabbt blir uttröttad. Kerstin lägger därför in en vila under dagen för att ge kroppen och hjärnan återhämtning för att kunna fungera hela dagen. Kerstin har fortfarande en hel del anfall, men har blivit bättre på att kontrollera och lugna ner sig för att motverka anfallen. Hon har även haft möjligheten att minska sin medicinering.

Ju friskare hon blivit desto mer har hon insett hur dålig hon verkligen är och hur mycket hon mist. Kerstin berättade att hon värdesätter saker mer nu än hon gjorde tidigare. Nu njuter hon av och uppskattar alla de små sakerna i livet som att ta en kopp kaffe tillsammans med någon hon tycker om. Det är viktigt att ta vara på varje dag.

”Jag skriver för att överleva” förklarade Kerstin.

Hon uppmuntrar, uppmanar och råder alla att börja skriva 100 ord om dagen. Hon tryckte på att det är lätt att skriva när man bara har som krav på sig själv att skriva 100 ord per dag om något du tycker om, eller något som engagerar dig. Till slut blir det kanske till en bok. Det är relativt lätt att trycka en egen bok av det man skrivit. Det känns väldigt bra att få hålla i sin hand en riktig bok som man skrivit själv, sade Kerstin. ”Jag har ett bra liv”, säger Kerstin.

Tips!
Hitta ditt eget sätt att skriva på. I en fin dagbok med en skön penna, på din dator, skrivplatta, mobil eller spela in en ljudfil med dina tankar och fundering. Om du skriver om dina tankar hjälper det dig att se tankarna i ett nytt perspektiv och kanske hjälpa dig hantera dessa.

Vid tangenterna:
Caroline & Ann-Christin på kansliet.