"Bedömningar om assistansbehov strider mot FN-konvention"(nhr.se)

-Bedömningar idag leder till att människor isoleras. Upprörande och emot FN-konventionen för personer med funktionshinder, hävdar deltagaren Magnus Andersson, NHR:s rättsombudskoordinator.

Irriterande liten vanlig 4-centimeterskant, som verkligen ställer till det för den som är rullstolsburen. Det här mötte många på väg in till Humanas assistansdebatt, som hölls på Bygget Fest & Konferens, Norrlandsgatan 11 i Stockholm

Ett välbesökt seminarium om assistans visade på skillnaden mellan hur brukare av assistans och utanordnare av den samma ser på assistansens funktion.
Under dagen informerades de hundratalet deltagarna om hur läget är för assistansreformen sedan den instiftades 1994 under dåvarande socialminister Bengt Westerbergs regim. Den har sedan dess fått mycket beröm av assistansberättigade och deras anhöriga. Men på senare år har den börjat bli naggad i kanten, eftersom betydligt fler än man först trott har haft behov av assistans. Det har avslöjats fusk med assistansutbetalningar och därför har kraven skärpts betydligt. Det gör att vissa har mist sin assistans, medan andra har fått ökad assistans. Vilhelm Ekensten är en av krafterna som såg till att assistansreformen kom till. Han medverkade under seminariedagen och kräver nu att assistansreformen återupprättas enligt sina ursprungliga intentioner.

Är NHRs rättsombudssamordnare
Seminariedagen, som anordnades av Humana, innehöll också ett panelsamtal, där Magnus Andersson medverkade. Han är anställd av Neurologiskt Handikappades Riksförbund NHR, som koordinator för ett antal rättsombud. De bistår NHR:s medlemmar runt om i landet i olika juridiska frågor.
När man beräknar rätten till assistans tittar man på om personen behöver hjälp med de så kallade grundläggande behoven. Dessa är enligt LSS-lagen, att behöva hjälp med sin personliga hygien, måltider, klä av och på sig, kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).

Skarp beskrivning av mångas verklighet

Magnus Andersson är rättfram i sin beskrivning av hur assistansen hanteras i Sverige 2012, vilket gör att många med assistansbehov kommer i kläm:

- Försäkringskassans räknar nu, i sina utredningar, minutrar för endast delar av dessa grundläggande behov, säger Magnus Andersson. De påstår att de grundläggande behoven måste vara "hudnära" eller "integritetskänsliga" för att berättiga till assistans. Det innebär t.ex. att det vid måltider endast räknas med tid om du inte själv kan äta och dricka.

Klä av och på sig olika tolkning
På motsvarande sätt resonerar man kring behovet "att klä av och på sig". Där står det i försäkringskassans egen vägledning kring assistansersättning, som handläggarna använder ute i landet, att det gäller "behov av hjälp med själva av- och påklädningen av de kläder som är närmast kroppen som till exempel underkläder, byxor, kjol, tröja, dvs inomhuskläder. Hjälp med ytterkläder och ytterskor anses inte som grundläggande behov, eftersom sådan hjälp i regel inte kräver en fysiskt nära kontakt in på bara kroppen."

Hudnära eller ej-stort assistansbehov kräver hjälp
- Jag framförde vid seminariet att detta saknar stöd i lagen och att det inte så lagstiftaren tänkte sig när LSS kom till 1994. I propositionen kan man se att lagen ska gälla "personer som behöver mycket omfattande hjälp ellerhjälp av mycket privat karaktär". Där står också att "Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär". Orden "eller" samt "i regel" blir för försäkringskassan "skall", vilket alltså är felaktigt. Även personer med stora hjälpbehov – "hundnära" eller ej – ska ha rätt till assistans.

Hjälp vid måltider eller äta maten
- Om lagstiftaren menat att det med hjälp vid måltider endast skulle avses hjälp att äta maten, d.v.s. att föra maten till munnen, skulle det grundläggande behovet i LSS haft just lydelsen "äta maten", och inte som det faktiskt anges i LSS 9 a: hjälp vid "måltider" På samma sätt: om det med hjälp med av- och påklädning endast skulle avses kläder närmast kroppen, skulle det grundläggande behovet i LSS 9 a haft lydelsen "klä av och på sig kläder närmast kroppen", och inte som det faktiskt anges i LSS 9 a: hjälp med att "klä av och på sig".

Kommunikationsbrist mot FN-konvention
- Det var också viktigt att föra fram det grundläggande behovet kommunikation. Där har NHR:s rättsombud haft ett flertal fall, t.ex. personer som efter en svår stroke endast kan uttala ett antal ord och alltså inte på egen hand kan delta i ett samtal. Trots detta anser försäkringskassan i dessa fall att "Personen behöver inte en personlig assistent för att kommunikation ska vara möjlig". Det är svårt att förstå dessa bedömningar och vad de i så fall menar med att kommunicera? Dess bedömningar leder till att dessa människor isoleras från sin omvärld. Upprörande och helt emot FN-konventionen för personer med funktionshinder, anser Magnus Andersson, koordinator för NHR:s rättsombud

Håkan Sjunnesson / NHR